smilinggayman

Imorse slog jag i lilltån i tröskeln där hemma. Aj aj...vad ont det gjorde, Nästan lika ont som när Birger Blåtira drog suddgummit mot min arm i småskolan.

Inga lärkor, ingen sol, inget kavajavtagarväder. Nej, hösten är då rakt inte min årstid.

Så hur skall jag då fördriva tiden fram tills att tornsvalans fjäderlätta vingslag åter syns över taknockarna? Ja, säg det. Jag får väl göra det jag alltid gör om vintern - lägga patiens. Harpan är min favorit.

Alla dessa vardagar som kommer och går...är det bara livet som vi får?

Idag har jag suttit på en bänk vid Trädgårdstorget igen och funderat över livets stora gåtor. Hur fungerar egentligen Stomatol? Vem klipper ut mellanrummet mellan tänderna på min kam? Varför heter det raggmunk? Det finns så många frågor som jag går och funderar på om dagarna...men sällan får jag några tillfredsställande svar.

Det sägs att minnet börjar svikta när man blir äldre, men det har jag inte märkt något av. Jag minns allt jag varit med om, och till och med det jag har glömt. Om ni frågar mig om vilka saker jag har glömt minns jag direkt vilka de var. Jag har exempelvis glömt att jag glömde minnas min fasters födelsedag, det minns jag så väl att jag glömde. Däremot minns jag inte när jag glömde minnas min egen namnsdag, den glömde jag...om jag minns rätt. En gång har jag glömt en sak på allvar, men vad det var har jag glömt. Men jag minns tydligt att jag glömde det!

Så minnet är det minsann inget fel på!

Brrr..nu är minsann hösten här. Den mörka, tråkiga, kalla hösten. Men den har också sina ljuspunkter. På hösten kan man klä sig lite tjusigare igen efter sommarens lättklädda stilförfall. Så hösten är nog ändå en favorit, när jag tänker efter.

Suck...igår hörde jag ännu en människa uttala ordet chaufför som "chafför", när det egentligen uttalas "chåfför". Nåväl, enligt visan sägs det att bussCHÅFFÖRER har ett glatt humör. Man kanske skulle satsa på det yrket? Jag har ju ett leende bredare än de flesta. Måste fundera på detta...

Om kvällen åker jag in till stan. I affären finns det några som jag hälsar på, vi talar lite grand och dom undrar vem jag är och var jag bor och så. Och de säger att det finns en liten krog där ner i hamnen dit jag borde gå.
Jag undrar om de har bord för två?

Idag begav jag mig upp till Cupolen för att ta en svängom på dansgolvet. Jag tror det var Max Rogers som skulle spela. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att verksamheten var nedlagd. Cupolen låg öde och tom och det enda som hördes var en ensam hackspett som utförde sitt värv i en av talltopparna. Jag frågade en herre jag mötte vad som hänt och han förklarade att Cupolen försatts i konkurs. Jag förklarade att det heter konstkurs, men det örat ville han inte lyssna på. Någon dans blev det hur som helst icke och nu står jag här och väntar på bussen hem.

Idag är jag helt borta. Vart är jag?? Jag har ingen aning...