Deppigt...

Inga lärkor, ingen sol, inget kavajavtagarväder. Nej, hösten är då rakt inte min årstid.
Så hur skall jag då fördriva tiden fram tills att tornsvalans fjäderlätta vingslag åter syns över taknockarna? Ja, säg det. Jag får väl göra det jag alltid gör om vintern - lägga patiens. Harpan är min favorit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0