smilinggayman

Rakorste. Var hundan får man tag i en sådan tingest? Jag har varit runt på både herrekiperingar och i frisörsalonger, men det verkar vara omöjligt att hitta någon. "Det är ingen som använder borste nuförtiden" säger affärsexpediterna.

Jaså, vad använder de då? Kam? Nä, jag får väl fortsätta att leta vidare...

Det var då märkligt. Jag vet att Domushuset brukade ligga här någonstans...var kan det ha tagit vägen?

Eller har jag kommit till fel stad? Nä, hur skulle det ha gått till?

Nåväl, jag får väl gå och kika runt lite och se om det dyker upp. Annars får jag väl åka till Norrköping. Nej, vad säger jag...där kommer jag minsann aldrig att sätta min fot!

Tittut! Vem där? Ja, gissa ni...ha ha ha...

- Koko, koko...

I morse hörde jag det välbekanta ljudet av gökens sprudlande sång. Månne det var en östergök, för den satt på Östgötatrafikens buss och gal. De däringa busskrällena förresten, var har de gjort av sina gengasaggregat? Och så kör de som vettvillingar.

Nä jag säger som göken: koko...koko...

 

Di har det allt rätt bra överklassen. De sitter med sina lyxvåningar och dricker rosévin på sina balkonger, och ser ner på oss vanligt folk. Men till rosévin säger jag "nej tack" alla dagar i veckan, jag ägnar mig icke åt rusdrycksinmundigande. Och inte vill jag sitta på någon balkong heller. Jag föredrar att spatsera runt i guds fria natur...

Här sitter jag och kan inte göra mycket annat. Jag hade nämligen en plan för dagen, men vad det var jag skulle göra har jag glömt bort. Så nu sitter jag här och väntar tills minnet kommer tillbaka. Minnet kan vara som flyttfåglarna, det försvinner på hösten och kommer åter om våren. Så jag får nog sitta här tills dess.

Titta där sitter de - ledighetskommittén! Hur kan de vara lediga mitt på dagen, har de inget jobb att gå till? Hål i örat och säckiga byxor har de också. Usch!