smilinggayman

Tutta Rolf - det var en kvinna det! Såna görs inte nuförtiden.

Men det var en osedvanligt fräckt namn hon hade, hur kunde hennes föräldrar döpa henne efter den kvinnliga barmen? Fy...

Det var då ett fasligt tilltag att bygga om Gyllenhuset. Man hittar ju varken in eller ut längre. Så det säkraste är att bara stå utanför. Se där, där tappade dom en stadig kund. Inte för att jag brukar handla något, men ändå...

Ibland undrar jag var jag är. Det kanske det finns flera som gör? Undrar var de är alltså. Men de kan ju inte vara på samma plats som mig, för där är ju jag. Men om dom är där jag är, kanske jag är där dom är. Herregud, tanken svindlar. Tänk om dom är i Mjölby eller Vadstena...vad ska jag göra där?

Är det inte lustigt att stadens duvor endast finns på Trädgårdstorget? På Stora Torget ser man dem nästan aldrig. Men mig kan man se där. Jag spatserar där nästan dagligen. Jag går en sväng, sen går jag hem. Eller hem och hem...men jag går i alla fall. Ibland bort ibland nån annanstans.

Nu märks det att hösten är i antågande. Mina liktornar värker och näsan börjar....aaaah.....aaahh.... ATSCHOOO!!!! ... bli snuvig. Men min livsfilosofi är att se ljust på tillvaron i alla lägen. Fast ibland är det svårt. Som igår när jag gick på stan och det kom fram en något påstruken individ och frågade: vad flinar du åt?

Jag sa som det var, att jag log åt lärkan i skyn, åt människorna på gatan...ja åt livet självt. Men det örat ville han inte lyssna på, utan han vände på klacken och gick. Vilka typer det finns va?

Varför heter det träsmak? Det var då ett märkligt ord. Men strunt samma, för det är det jag har - träsmak.

Vi gå över daggstänkta berg fallera...som lånat av kavajerna sin färg fallera...nä, nu blev det väl galet va? Som lånat av cigarrerna sin färg? Gardinerna? Galoscherna? Nej, jag tappade visst texten helt. Strunt samma, jag sjunger som jag vill, så jag sjunger kavajerna!