smilinggayman

Ha ha...ibland roar jag mig med att stå alldeles still på gatan och låtsas vara en staty. Jag kan stå så en bra stund och studera omgivningens reaktioner. Ibland kommer det fram någon och petar på mig, men jag spelar helt oberörd och bevarar illusionen. Förra torsdagen blev dock inte vidare lyckad. Jag hade ätit ärtsoppa till lunch på Drottningbaren och kände kraftiga väderspänningar, och var efter en stund helt enkelt tvungen att ge efter för trycket. Då blev det liv på uteserveringen en meter bredvid, kan jag lova!