smilinggayman

För att dryga ut hushållskassan brukar jag samla tomburkar och pantflaskor som jag tager till affären och där för in i attematen. En gång förde jag in en limpa i hålet för att se vad effekten blevo, men det skulle jag inte ha gjort. För Skogaholmarn var på tok för stor och fördes in och ut samtidigt som maskinen började tjuta. Gud vad jag skämdes. Och inte blev det bättre när personalen kom och gav mig en åthutning. Nä, nu får det vara slutpantat för min del...

...turrallera - turalleri - hurra!

Så brukade vi alltid sjunga när det anordnas hippa förr om åren. Och sen sköt vi fyrverkeri, fyrverkera, fyrverkeri - hurra!

Ha ha ha...

Svalans härliga drill får mig att tänka på...nja, ingenting egentligen. Istället sitter jag här och filofiserar över livets märkliga tillvaro. Vi föds här på jorden utan en tråd på vår kropp....hmmm....när jag tänker efter är det inte särskilt elegant. Nej usch, säger jag. Tänk om vi stället föddes med en måttsydd kavaj och en bröstnäsduk. Då kanske inte halva befolkningen skulle se ut som sluskar!

Jag vet inte om det är kaffet, tjäderleken eller solsting, men det snurrar innanför tinningarna så jag knappt vet ut eller in. Jag känner mig som ung på nytt. Jag minns när jag var ung och cyklade runt i staden och tittade på fruntimmer, det var tider det. Ulla i ärtlandet, Vera i kiosken, Inger med sitt finger...gud vet var hon hade haft det...ack, vilka härliga tider. Men det har jag lagt bakom mig. Nu är det bara Biggan som gäller...och raggmunken på tisdagarna förstås.

Min gamla kompis Jocke Luring brukade alltid säga: kom och titta på mitt finger!

Han sträckte fram pekfingret och jag tittade.

- Titta noga, sa han och jag gick ännu närmre med blicken fäst på hans finger.

DÅ...körde han in fingret i näsan på mig och vred om några varv så att det var helt gult när han drog ut det. Så gjorde han varje torsdagseftermiddag.

Ingen rast och ingen ro, alltid är det något som sker. Det däringa livspusslet är minsann inte det lättaste att få ihop. Jag funderar på att dra ner på mina aktiviteter. Men vad ska jag välja bort? Raggmunken på tisdagar? Nej. Att tvaga mig? Nej. Solskenspromenader? Icke!

Nej, jag får nog fortsätta med mitt liv i sus och dus...

Aaaaahh...jag njuter av högsommarvärmen. Det är härligt att slå sig ner i stadens ljuvliga grönska och bara insupa dofterna och folkvimlet. Om det inte vore för det där rackarns skavsåret jag dras med. Det ömmar på hälen av mina nya skor så numera sitter jag hellre på en parkbänk istället för att spatsera runt på stan.

Häromdagen sa läkaren på kliniken att det var min enda svaghet, min akilleshäl. Men hur skulle det kunna vara det? Jag som aldrig smakar starkt. Vilken tok...kalla mig för drinkare bara för att jag trivs på parkbänken...