smilinggayman

Ser jag en korvvagn på stan går jag förbi, det är min melodi. Det luktar visserligen rackarns gott, men figuren är min vän och den tänker jag på. Det borde flera göra!

Det var bättre förr säger folk, men jag vet inte jag...

Igår var det inte särskilt bra och inte i förrgår heller. För att inte tala om fredags, det var en riktig skräpdag. Då gjorde jag ett av mina månatliga besök på...äh...kliniken. Jag har ju uppnått den ålder när hälsan gör sig påmind. Eller förresten, jag har ju alltid hälsat på folk, så för min del är det ingen större skillnad. Nåväl, doktor Svanström menade i alla fall att jag borde göra ett så kallat PSA-prov, vad det nu innebär. Han förklarade att det hade med cancer att göra, men han kan inte vara riktig klok, för det vill jag ju självklart inte prova. Så jag vandrade helt sonika därifrån - och kommer inte sätta min fot där igen. Månntro han är från Norrköping? Skvatt galen verkade han vara i alla fall...

Det har ju blivit rysligt populärt att tatuera sig, och tanken har faktiskt slagit mig. Vad skulle jag passa i för motiv månntro? Ett ankare på armen?

Jag tittar på min arm, sen tittar jag i spegeln. Sen tittar jag på min andra arm och sen tittar jag på min kavaj. På min slips, på mina glasögon och på min skjorta. Nej, någon tatuering kommer jag då rakt inte att smutsa ner mitt stiliga yttre med, det skulle solka ner hela min person. Man vill väl inte se ut som en lurk. Jag har en leverfläck på ryggen, och det får räcka med det.

Ibland måste man utmana sig själv, annars blir livet på tok för trist!

När jag ser en öppen butiksdörr brukar jag stanna till och tänka...ska jag ta klivet in i det okända?

Oftast gör jag det inte, men ibland händer det. Fast jag brukar bara vara inne och vända. Nån måtta får det vara.

Idag stod jag utanför Norén & Englund och njöt av den härliga solen. Det var märkligt, för samtidigt som det låg snö på gatorna strålade solvärmen härligt över kropp och ben. Så jag funderade: vad kallas egentligen denna tid på året?

Jag frågade en man och kvinna som passerade:

- Vad är det för årstid nu?

Han svarade: "vår", och hastade vidare.

Det var då en stöddig individ. Tror han att han äger hela världen? Det är väl lika mycket min årstid som deras. Vad får honom att tro att han och hustrun har ensamrätt på årstiden? Usch, vilka märkliga typer det finns...

Gud, vad folk flänger och far. Varför kan de inte ta det lugnt och bara njuta av tillvaron? Själv försöker jag att fånga varje ögonblick och njuta av stunden. Livsnjutare, blev jag kallad häromdan och det stämmer nog. Jag älskar att njuta av vårsol, raggmunk och sköna promenader i maklig takt. Jag njuter av lärkan i skyn, duvorna på torget och folkvimlet på stan. Det enda jag inte tycker om är starkvaror, påträngande människor...och Norrköping. Usch, säger jag bara...