smilinggayman

En dag i somras satt jag i Trädgårdsföreningen och väntade på tåget när det kom fram en ytterst märklig individ. Han frågade mig vad klockan var och jag tänkte direkt att det var en kuggfråga. Han tricksade och höll på och gav sig inte, utan frågade gång på gång vad klockan var.

Till slut tröttnade jag och tog ut fingrarna ur öronen och sa: vad vill du min unge man? Ser du inte att jag sitter här i allsköns ro och njuter av tillvaron?

Han frågade igen: vad är klockan?

Men då fick jag nog och tänkte: om han tror att jag är en staty så slutar han nog att fråga. Så jag lät käken falla ner, stirrade rakt fram och satt blickstilla i kroppen. Han stod kvar några minuter och tittade på mig, sen gick han.

Vilka konstiga människor det finns ändå.