Lätta på gasen
Gurkan och tomaten är mina vänner, men löken och kålroten - usch!
Nä, dom undviker jag helst. Annars blir det kanske som inne på Netto idag när jag böjde mig framåt för att plocka upp ett kvitto, då hördes...nä förresten, det vill jag inte prata om.
Varför skola mänskor strida
...tradidajdidajdidaj...
Det händer att jag sitter och gnolar för mig själv. Som igår - då satt jag i grodan ro och sjöng på en härlig frälsningssång när det kom fram en märklig filur.
- Har du nåt att bjuda på? sa människan.
Jag kände efter i fickorna och hittade en Werthers original som jag sträckte fram.
- Nån bira, menar jag, sa individen.
Jag förstod inte riktigt vad han menade. Den enda bira jag har är min tåbira och den vill jag då rakt inte dela med mig av. Och jag tror inte han vill ha den heller. Så jag reste mig och gick...
När ringarna växlas om våren
Nu har jag gått hela våren, sommaren och halva hösten utan att ha kommit till skott med Biggan. Kanske är ungkarlslivet bättre ändå? Det är tankar jag brottas med nästan dagligen. Som friherre kan man spatsera än hit, än dit utan klagomål och mankemang. Men dessa fruntimmer, de har alltid massa konstiga planer som man förväntas följa. Nä usch, säger jag. Snart tvingas jag väl flytta till Norrköping också, herrejistanes...
En herre ska vara fri
Det är min melodi
Men fruntimmer de tycka
Att tvåsamhet är lycka
Till dessa vill jag sända
En hälsning, blott en enda
Att när jag ska spankulera
- då vill jag ej va flera!
Kuttrasju
Det där med fruntimmer...jag vet inte jag. Är det nånting att lägga sin tid på egentligen? Jag minns min gamla lärare från småskolan - Frasse Haarfoen. Efter gymnastiklektionerna kom han alltid in i duschen och skulle lära oss om livet. Han sa att vi skulle passa oss för kvinnfolk, för de var opålitliga och bittra. Månne han hade rätt? De kvinnor jag mött, förutom Biggan, har varit rätt sura. Jag tänker på syster Ellen på kliniken, tösen i kassan på Netto och hon den där sura i 28B. Nä usch...då var Frasse bättre. Han bjöd i alla fall på godis uppe i skogen.
Hösten med resten
Nu är hösten på intrång eller vad det heter. Mig rör det dock inte i ryggen, då jag alltid har sommar inombords. Det är som en hel myggsvärm som surrar och snurrar och far runt. Inte är det speciellt angenämt inte, men vad ska man göra? Hellre sommar i hjärta än höstsnorig smärta som får mig att fjärta...nej vänta, det där blev lite galet...
