smilinggayman

Bäst som jag stod där på stadens torg kom det fram en besynnerlig individ och presenterade sig som Broder Sigurd. Jaså, har jag en bror, tänkte jag och började fråga honom om varför han inte dök upp på den senaste kusinträffen.

Han gav någon märklig bortförklaring som jag inte begrep och förde istället in samtalet på något slags förening som hette Frimurarna. Han menade att jag skulle passa utmärkt som medlem. Fri må jag vara, men någon murare är jag då rakt icke. Och passar det inte att dyka upp på släktträffarna så behöver han inte göra sig besvär med att fjäska och försöka få med mig i hans fåniga förening. Nej, vill jag se en mur så går jag till Stångån och beskådar Drömmarnas Mur och där finns även en bro - och fler bror än så behöver jag inte.