Strålande tider
Aaaah...här i Stora Lars-parken trivs jag minsann. Fåglarna kvittra och flickorna fnittra. Underbart. Här är gudagott att vara. Flickor som fnissar och pojkar som kis...nä, nu blev det visst tokigt...
Sluta jogga, börja blogga
Usch. Vad är det för stillösa individer som går runt på stadens gator i träningskläder? Tränar gör man...ja helst inte alls, men om det nödvändigt måste ske så ska det ske på skolans gymnastiktimmar. Jag minns när jag, Jocke Luring och Danne Stråhed skulle hoppa över plinten på gymnastiken i småskolan. När det var min tur så höjde Jocke Luring plinten 20 centimeter vilket ledde till att jag slog i bleka livet. Aj aj aj..det var ingen anjenäm upplevelse. Nä, träning är inget för mig...
Ingen tröst i höst
Jaha...vad ska man hitta på idag då. Sommarn börjar så sakteliga dra sig mot sitt slut och planerna inför hösten är än så länge ytterst vaga. Det är därför jag står här och filloso...fillisifo...filsiofo...äh, tänker. Ska jag fortsätta med raggmunkslunsjerna? Jag ska jag bjuda Biggan på Gyllenfiket? Ska jag våga prova att åka buss 203? Så många val...så jag står nog kvar en stund till...
Gaslarm
Häromdagen när jag spatserade på staden ljöd plötsligt en högljudd sirén över hustaken.
- Det är Hesa Fredrik, sa en herre som passerade.
Särskilt hes lät han då inte, invände jag, men då förklarade mannen att det är en signal som spelas upp vid till exempel rysk invasion eller gaslarm.
Hmm...nån ryss har jag inte sett. Men när jag tänker efter åt jag faktiskt ärtsoppa till lunsjh. Månne det är mina väderspänningar som Fredrik den hese känner av?
Nåväl, imorrn får det bli raggmunk, så man slipper skämmas. Är ju lite pinsamt att det ska börja tjuta varje gång man lyfter lite på ena benet och låter gaserna sippra ut...
Kräftkalas
I helgen är jag bjuden på kräftskiva i Åleryd. Smaskens! Är det något jag gillar så är det kräftor. Men det ska vara spanska eller kinesiska. De svenska däremot rör jag icke! Jag har lite dåliga erfarenheter där...
Detsamma gäller snapsen. Den undviker jag till varje pris. Och prisen också, jag har inte snusat sedan Jocke Luring lurade i mig en dosa Löda Racket när vi var 9 år. Han sa att det var lakrits...men det var det ju inte...
En buss kommer lastad
Tänk så härligt det är ändå att ta sig en busstur genom staden och beskåda artjitäcktur och byggnadsvärk. Jag brukar kliva på nr 24 på morgonen och sedan åker jag fram och tillbaka, fram och tillbaka fram till lunch. Då brukar jag vanligtvis må så illa att jag inte vill åka mer.
En gång gick det riktigt illa...men det vill jag inte prata om.
