Mellan häck och sirén

Idag när jag åkte 201:an in till stan satt det en kvinna på sätet bredvid mig. Hon liksom vaggade fram och tillbaka på skinkorna, som för övrigt var ganska bastanta. Sen slöt hon sina ögon och fick ett fånigt leende på sina läppar. Aah...det såg så fint ut. Som att hon plötsligt kom på livets mening eller liknande. Jag kände att jag blev väldigt förtjust i denna bedårande kvinna.
Men...så plötsligt spred sig en avskyvärd odör i bussen, och jag lokaliserade källan till kvinnans bakre regioner. Usch, säger jag! Ytterst obehagligt. Har människan ingen skam i kroppen? Nä, denna kvinna vill jag aldrig mer se...eller känna lukten av...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0