smilinggayman

Det är attsingen vad byxorna börjat strama. Bältet riktigt spänner runt midjan och magen har börjat hänga ut lite väl mycket.

Men idag kom jag på ett knep. Jag lossade helt enkelt på svångremmen och gick skärp-lös. Då satt byxorna mycket mjukare runt midjan.

Visserligen var jag tvungen att gå och hålla upp byxorna för hand, men de stramade åtminstone inte.

Det gick alldeles utmärkt fram tills jag skulle åka 201:an upp till Biggan. När jag gick mot busshållplatsen började bussen att rulla och jag fick börja småspringa. För att fånga chåfförens uppmärksamhet fick jag släppa taget runt linningen och vifta med armarna, varpå gravitationen gjorde sitt med mina benplagg. Och nog fick jag chåfförens uppmärksamhet alltid...och passagerarnas också...oj oj oj...

Häromdagen fick jag en kallelse till Dr Svanström så jag knallade dit glad i hågen. Men humöret vände tvärt kan jag säga. Han pratade om mitt PSA-värde och sedan började behandlingen och det var ingen njutbar upplevelse. Nä, usch. Jag hade aldrig nånsin varit med om nåt liknande och...jo, förresten. Jag minns en gång i småskolan med Jocke Luring. Men det vill jag helst inte prata om...

Jag vet inte vad som har hänt men plötsligt kryllar staden av nunnor. Jag minns i min ungdom, då var man tvungnen att bege sig till Vadstena om man vill se Birgittasystrar, men numera syns de spatsera överallt. Men var är munkarna?

Jag funderade faktiskt på att bli munk under min ungdoms ljuva vår. Kyskhet vet jag inte vad det betyder, men fattigdom och lydnad skulle jag väl kunna klara av om det innebar att jag fick frottera mig med alla dessa ljuva kvinnor som bodde i klostret. Men så fick jag reda på att man även var tvungnen att raka håret i munkfrisyr och då sprack det. Måhända anses jag som fåfäng men där går min gräns!

Här står jag och kikar fram bakom hörnet. Jag är ute på hemligt uppdrag, precis som Roger Moore. Jag spejar och spanar och när bovarna minst anar det gör jag mitt drag.

Var det inte Doktor Kananga jag såg där borta?

Han tog av sig sin kavaj....la la la...

Nä, va är det jag gnolar på? Kavajen skall vara på - i alla lägen. På den punkten viker jag icke en tum...

Puuh...idag var jag ute på en riktig långpromenad. Först gick jag dit, sen gick jag hit igen. Vadå hit? Hit där jag är nu såklart, dummer. Tänk, så tröga en del kan vara...