Prunkande prakt
Aaah...jag brukar slå mig ner utanför Stora Lars-kyrkan och njuta av tillvaron. Där finns buskar och fontäner, och vet ni? En gång i tiden hade jag minn egen bänk här. Men nu har parkförvaltningen bytt ut dom, så nu får jag sitta på de nya åbäkena. Granna är de då rakt icke, men det får väl gå an det också. Där kan jag sitta och speja och spana, glutta och glana. Och har jag riktig tur kanske jag ser en storktrut som cirkulerar i luften. Aaaah...underbart. Här i denna gröna oas får man råg i ryggen och säd i brallan, som Jocke Luring brukade säga. Vad han nu menade med det...
Skakad inte rörd
Många säger att jag påminner om James Bond när jag glider fram på gatorna. Tuff, cool, elegant, ute på hemligt uppdrag. Jag undrar när nästa film med agenten kommer, det var ett tag sen nu som jag såg Roger Moore.
Häromdagen såg jag förresten Doktor Kananga på stan. Så jag följde efter honom i smyg och precis när han skulle gå in på Filbytergallerian smög jag fram och viskade:
- Doktor Kananga, jag har dig under uppsyn. Så hitta inte på nåt dumt.
Men han verkade inte fatta vad jag sa, för han bara stirrade på mig en kort stund och fortsatte sedan gå.
I skolen icke stjäla
Idag började jag en ny tjänst. Eller tjänst och tjänst...det är mest nåt jag gör på min fritid. Nåväl, jag i alla fall börjat som butikskontrollant på Åhléns.
Så jag strök omkring där bland hyllor och galgar och snart fick jag syn på en misstänkt individ. Jag följde efter kvinnan i fråga och var uppmärksam på minsta lilla rörelse. Hon gick och plockade bland klädesplaggen men köpte inget...mycket misstänksamt om ni frågar mig. Så jag fram och konfronterade henne för att locka fram ett erkännande.
- Jag är butikschef! Vem är du? sade hon då.
Jag svarade inte så mycket utan kopplade på mitt bredaste leende och backade långsamt ut ur lokalen, utan ett ord.
Men imorgon är jag tillbaka på jobbet igen!
Lust och fägring stor
Aaah...vad mycket granna damer det finns ändå. Men tro inte att jag är en sån där kvinnokarl och bossanova, nä jag vet minsann att föra mig. Jag skulle aldrig göra en framstöt utan att först förvissat mig om att intresset är ömsesidigt.
Min metod går ut på att jag ställer mig blick stilla utmed en vägg och låter damerna passera i lugn och ro. Skulle de snegla mot mig och ge mig en lysten blick vet jag att det är fritt fram och approcherar dem. Ibland får jag stå så en bra stund utan att få gensvar, igår blev jag exempelvis stående i min staty-pose hela dagen utan att någon kärlekslåga tändes. Puuh..det där med att vara gentleman är minsann en ansträngande syssla...
Svante och jag
Jag är hipp baby, jag är cool...som en..äh... fiol? Nä, nåt annat var det nog. Solstol?
Äsch, strunt samma. Förresten vet jag inte om jag är så hipp heller. Stilig och elegant - javisst, men nån swingpjatt är jag då rakt icke!
