smilinggayman

Här går jag. Som vanligt. Fram och tillbaka, som måsen. Och den vicka hit och dit. Måsen släppte då en.... (fniss). Bara på skoj - skepp o´hoj!

Dimman smyger sig in över staden. Och jag smyger mig ut. Ut mot naturen. Ut mot ängarna, skogarna och sjöarna. Och där över sjön ligger morgondimman tät. Så jag smyger hem igen.

Blurrig och snurrig. Snurrig och blurrig. Det är jag det.

Det surrar i huvudet och mullrar i magen. Ja, det måste vara raggmunken på L´Orient.

Den här gången också...

Tjosan hejsan, simsalabim. Ha ha ha,,,

Jodå, idag skiner solen både i sjöboden och bakom molnen.

Själv spatserar jag förnöjd längs stadens avenyer och hälsar på både folk och fä. Så kan det gå - när inte haspen är på...ha ha ha...

Usch! Folk i den här stan verkar inte bry sig det minsta om sitt yttre. De är lönnfeta, klär sig slafsigt och vet ej att föra sig. Själv är jag dock oklanderlig i minsta detalj. Jag har näsduk i bröstfickan, ur på handleden och kammen alltid redo i innerfickan...men slipsnålen, var har jag den? Just det, den ligger ju hemma i brödskrinet. Puh, jag trodde att jag hade börjat changsera...

Aaah...då var sommaren äntligen här. Och jag likaså. Och även husen, gatorna och bilarna är här. Liksom lärkan i skyn och grävlingen i marken. Hur gammal kan en grävling bli? Ja, det är inte lätt att säga. 14 år kanske? Oj oj, det var mycket det. Tänk...14 år...oj oj...