smilinggayman

Jag tittar och spejar men ser inte ett ord av vad som står på skylten. Däremot minns jag min barndoms skyltar: speceributik, barberare, konditor... ah, det var tider det. En dag visade Jocke Luring mig en skylt där det stod Dambadhus. Det var en härligt neongnistrande skylt i rött och blått. Vilka färger, vilken lyster.

- Den är ännu finare från insidan, sa Jocke Luring. Så jag gick in.

Men blev raskt utkörd av Märta Frideborg som tog mig i örat och gav mig en avhyvlning. Aj aj aj...det gör fortfarande ont i örsnibben...

Jag är stilig, det får jag ofta höra. Och så är det - vissa har elegansen i sig på ett naturligt och okonstlat sätt. Det är inte många här i stan som kan föra sig lika graciöst som jag. Och Norrköping...usch! Där är det ännu värre, men det vill jag inte prata om...

"Tänk att vara Lektyrfotograf...rajdidaj didaj...". Ja, det vore härligt, men det är nog inget för mig. För min kvällslektyr består av Allers veckotidning och Linköpingsposten, och dom är ju inte mycket att fotografera. Nä, så det får nog va...

En går in och en annan går ut. Ungefär som hos doktorn. Häromdagen var jag hos Dr Svanström för att titta till min hallux valgus. Han tittade men såg inget fel. Sen lutade han sig framåt och sniffade - och då minsann blev det fart på honom. Han hoppade upp, ylade och sprang omkring. Sen körde han ut mig och bad mig att aldrig mer komma tillbaka. Det var det mest otroliga han upplevt sa han. Ja, sen så sa han inte så mycket mer och inte jag heller, utan jag gick hem och har inte varit där sen dess.