Fy fåglarna

Jag minns min tid som turturduva. Det var jag och Biggan, det var härligt.
Men det var då. Nu är jag på jakt efter en ny liten sparv som får mitt hjärta att säga "ko-ko".
Jag tittar på alla de fagra små varelser som spatserar förbi och tänker: ja, ja, nej, kanske, ja, ja, absolut inte, funkar i krig, ja, ja, ja...
Men då! Då hör jag ett "splasch" och känner något vått i nacken. Det visar sig att något fjäderfä släppt sitt avskräde på mitt huvud. Usch och tvi! Får jag tag i den lilla gynnaren så ska jag....äh, då ska jag...ge den en rejäl uppläxning!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0