Jag och rocken är kompisar

Olle Svedlund, ja det var en gubbe i Johannelund, sa en gång att rocken kom till Sverige 1958. Det har jag svårt att tro. Jag köpte min rock 1998 och då skulle alltså någon redan ha burit den i 40 år innan den hängdes ut till försäljning på Norén & Englund. Nä, det låter heltokigt.

Mr Stil

Full fart genom livet, så ser min tillvaro ut. Jag för mig med grace. Har stilen i blodet och elegansen i vaderna. Praktfull och snygg, javisst. Aldrig trist, alltid förtjust. Och förtjusande, må ni tro. Fem av fem. Elva av tio. Nykter och pigg. Allena men alert. Proper, jodå. Det får jag ofta höra. Ingen swingpjatt, men rör mig med schwung. Stuns i steget och råg i ryggen. Sån är jag, natt och dag. Igår och imorgon, och inte minst idag.

Blå blå vindar

Blå är min kavaj och blått är mitt sinnelag. Så blir det när man lever uppe i det blå. Volaaaare...som Lasse Lönndahl sjöng. Den evige tonåringen kallades han, och detsamma kan sägas om mej. Eller den evige gentlemannen, skulle man även kunna säga. Fast det är inte så många som säger...

En dag på bibblan

Dags att läsa en bok, tänkte jag. Nåt med Enid Blyton som är min favorit. Så jag gick till biblioteket nere i källaren vid Lilla Torget för där har jag sett att dom har många böcker.
Jag hittade inga Enid Blyton men en hel massa andra, så jag plockade en påse full och gich hem och läste. Imorrn går jag dit igen och lånar en påse till, men då får det bli Kulla-Gulla tror jag.

Kamma bena

Nytt år, nya mål. Det känns som att tvånollettnio kan bli mitt år. Och jag har många planer. Kanske byta sida på benan i håret? Nja, förresten. Nån måtta får det ändå vara. Och när jag tänker efter så ska jag nog inte ändra så mycket. Ingenting faktiskt. Jag har inte ändrat på något i mitt liv sedan jag var 22 och i år är det inte heller läge att göra det. Det skulle vara benan i så fall.

Nytt gott år

Trettio dagar har december
Januari och september
Tjugoåtta mars allén
Alla de övriga trettio-en
Gott nytt år!

God Juhl

Jag har länge funderat på att skaffa ett husdjur, så till slut slog jag till och skaffade en julbock. Men nja...jag vet inte. Den ligger bara i soffan och slöar, äter dåligt och är rätt sträv att klappa. Och inte blir det några ungar heller, fast det kanske är lika bra det.
Hur som helst är det roligt att ha lite sällskap på julafton.
God juhl!

Modellen hela kvällen

Jag har provat Trädgårdsföreningen. Jag har provat Stora Lars-parken. Jag har provat Gyllentorget. Inget har egentligen blifvit någon större succé så nu provar jag att stå staty i Tannefors. Det blir min julklapp till er. Kalla mig generös, men sån är jag.

Stirrigt

Vad är det egentligen med folk? Igår stod jag och tittade intensivt på en människa. Plötsligt riktade han blicken mot mig och stirrade mig rakt i nyllet. Så stod han i säkert fem minuter. Han glodde och glodde, men jag är inte den som viker ned blicken. Nä nä, mig kör man inte med. Men vad är det för fel på folk, stå och glo sådär? Ja, jag säger då det...

Fastnat i brevinkastet

Äsch vad det ska klia. Man vill ju inte riva för mycket i ändalykten men ibland kan jag helt enkelt inte låta bli. Jag måste rafsa och krafsa. Ibland för jag ner handen hela vägen där bak så den liksom kommer upp på framsidan. Då kommer jag åt på helt nya ställen. Inte luktar det gott inte...men skönt är det!

Det är jag värd

I dagarna utses årets julvärd på tv, men ännu har jag inte fått någon förfrågan. Jag förstår att TV 1 vill överraska och hålla på det så länge som möjligt men nu pirrar det verkligen i magen. Eller om det är raggmunken på L´Orient som gör sig påmind?
Hur som helst så har jag börjat öva inför den stora dagen. Jag har ju inte så mycket annat för mig på julafton, om man säger så. Jag har tänkt ut exakt vad jag ska säga för att presentera inslaget med Ferdinand. Då ska jag säga: Och nu kommer Ferdinand!
Inte lätt det där, men jag tror jag fick till det ganska bra.

Hemlisen och jag

Ho ho, var är ni? Här är jag. Och jag har en hemlis. Nu blev ni nyfikna va? Men jag tänker aldrig berätta vad det är. För är det något jag kan så är det att bevara en hemlighet. Jodå, så är det.
Och hemlisen är att jag precis hittade en tiosedel i en kavaj i gabberåben. Så nu ska jag in till stan för att förlusta mig. Jajamän, livet leker.

Kundhiss

Vad hette han nu som stod i hissen? Just det...Turner Brown. Han höll på med Chicagojazz och jag höll på att få skrämselhicka. Jag tyckte han sa turn around...huga...

Ring så spelar vi

Klackringen är på. Men varför heter det klackring? Klackar har man ju på skorna, och då borde isåfall klackringen sitta på tån. Tå kan man stå på när man vill nå högre, och allra högst nådde Lasse Lönndahl. Ända upp till förstaplatsen på Svensktoppen. Men det verkade han ta med en klackspark, kanske för att han liksom jag bar klackringar på fingrarna? Jisses, allting hänger ihop!

Här står jag

Idag stod jag staty utanför Filbyter. Jag har ju provat alla möjliga ställen innan men jag kände att detta var nog ändå den rätta platsen för mig. Kan Folke på sin häst så kan väl jag. Men jag är ju betydligt tjusigare såklart. Folke ser för hiskelig ut. Men själv har jag både stil och elegans, det får jag höra ofta. Kanske inte så ofta från stadens damer som jag hade önskat, men ändå.

RSS 2.0