Eleganten ifrån vidderna

Jag är stilig, det får jag ofta höra. Och så är det - vissa har elegansen i sig på ett naturligt och okonstlat sätt. Det är inte många här i stan som kan föra sig lika graciöst som jag. Och Norrköping...usch! Där är det ännu värre, men det vill jag inte prata om...

Fotografdrömmar

"Tänk att vara Lektyrfotograf...rajdidaj didaj...". Ja, det vore härligt, men det är nog inget för mig. För min kvällslektyr består av Allers veckotidning och Linköpingsposten, och dom är ju inte mycket att fotografera. Nä, så det får nog va...

På god fot med doktorn

En går in och en annan går ut. Ungefär som hos doktorn. Häromdagen var jag hos Dr Svanström för att titta till min hallux valgus. Han tittade men såg inget fel. Sen lutade han sig framåt och sniffade - och då minsann blev det fart på honom. Han hoppade upp, ylade och sprang omkring. Sen körde han ut mig och bad mig att aldrig mer komma tillbaka. Det var det mest otroliga han upplevt sa han. Ja, sen så sa han inte så mycket mer och inte jag heller, utan jag gick hem och har inte varit där sen dess.

Möte med Icander

Så stod man här igen. Proper och elegant och på väg ut i den vida världen. Vart ska jag bege mig idag månntro? Till L´Orient för en raggmunkslunsj? Till Gyllentorget för en stilla stund i solen? Till Storgatans härliga trottoar?
Nja, jag nöjer mig nog med att gå till ICA i Tannefors. För det är bara tvärs över gatan.

Sendrag

Jaha, då var bussen sen igen. Faktiskt senare än den var senast. Så det blir väl att ta till apostlahästarna, antar jag. Hå hå ja ja...nä, sengångare är inte roligt att vara.

Glosylt

Man undrar ju hur vissa individer är beskaffade. De står bara och glor. De måste vara knasiga.
För alla vet ju att om man ska glo så ska man sitta ner och göra det.

Gas-tronom

Ajdå, den där raggmunken var nog inte riktigt färsk. Det molar och trycker på i ändalyktsregionen. Men jag gör som jag brukar och söker upp en folktom yta, gärna mot en vägg, och låter där gaspartiklarna sippra ut. Sitter den på tvären kan det ta en stund att få ut den lilla rackarn, men oftast går det med ett snabbt ritsch. Jajamen...

Lars, Roland och jag

Lasse Lönndahl, Roland Cedermark och jag. Där har ni den gyldene trion. Tre eleganta män som lockar beundrarinnor och vet att föra sig. Varken jag eller herr Lönndahl skulle exempelvis få för oss att nyttja svordomar offentligt eller utstöta opassande kroppsljud. Fast med Roland Cedermark vet ifasen...

Sitt ner tragedi

Jaha, vad ska man hitta på idag? Här kan jag ju inte sitta och glo.
Jag skulle kunna gå till Trädgårdsföreningen en sväng. Eller till Gyllentorget. Nä, där var jag förut idag.
Domkyrkoparken kanske? Eller Apoteket? Puh...man blir trött av att planera såhär mycket. Jag måste nog sätta mig en stund.

Jag - en vagabond

Ibland känner jag inte igen mig på stadens gator och torg. Var har jag hamnat...Sumatra?
Där kände jag en bekant som bodde en gång. Han hette Sune.
Nä förresten, det var i Motala han bodde.
Och Arne var det visst han hette.

Druiderna och jag

Tjosan hejsan! Här står jag och mina Druidbröder. Eller...jag vet inte riktigt vad en druid är men de två herrarna säger att de är det så då är väl jag det också. Fint ska det tydligen vara, och då känner jag mig hemma. Hemma som fågelen i skyn och braxen på marken. Jajamän...nog är jag druid alltid.

Stilmedveten

Hur klär sig egentligen det yngre gardet nuförtiden? Tattilueringar, sladdar i öronen och mössan bakåfram. Usch, säger jag bara. Själv gör jag mitt bästa för att hålla uppe stilen och elegansen, men det kräver ingen större ansträngning när man liksom har det i blodet som vissa av oss har. Hasse Ekman hade det, Karl Gerhard likaså. Sten-Bertil Tååb och Lasse Lönndahl kan också räknas in i sällskapet, men sen är vi inte så många fler. Möjligtvis Anders Gernandt också, men han pratar så konstigt så tusan vet om han platsar.

Renlevnadsmänniska

Tjusig, grann och fager
Det är jag varje dager
Stilig, snygg och fin
Ja, det är melodin
Och skulle nån påtala
Att min stil börjar dala
Åt smutset jag säger usch
Och går hem och tar en dusch

Starens kvillrande sång

Den dag jag såg staren, det var dagen då våren kom till byn. Fast det var ett tag sen nu. När var det nu igen? Igår? Förra veckan? En månad sen? Nä, det måste ha varit dagen jag såg staren. Så dum jag är...

På en pinne

Här går jag. Som vanligt. Fram och tillbaka, som måsen. Och den vicka hit och dit. Måsen släppte då en.... (fniss). Bara på skoj - skepp o´hoj!

RSS 2.0