Ring så spelar vi

Klackringen är på. Men varför heter det klackring? Klackar har man ju på skorna, och då borde isåfall klackringen sitta på tån. Tå kan man stå på när man vill nå högre, och allra högst nådde Lasse Lönndahl. Ända upp till förstaplatsen på Svensktoppen. Men det verkade han ta med en klackspark, kanske för att han liksom jag bar klackringar på fingrarna? Jisses, allting hänger ihop!

Här står jag

Idag stod jag staty utanför Filbyter. Jag har ju provat alla möjliga ställen innan men jag kände att detta var nog ändå den rätta platsen för mig. Kan Folke på sin häst så kan väl jag. Men jag är ju betydligt tjusigare såklart. Folke ser för hiskelig ut. Men själv har jag både stil och elegans, det får jag höra ofta. Kanske inte så ofta från stadens damer som jag hade önskat, men ändå.

Matvrak

Det är väl då för märkligt att vissa individer inte har vett att föra sig ute bland folk. De kan sitta och äta på allmän plats, glufsa i sig, stånka och stöna, spilla senap på bröstet och rapa offentligt. 
Själv är jag magerlagd som en get och modern ska ni veta. Men den som råkat att bli för fet så många öknamn får heta. Isterbuk, gluff...ääh...vittling och kolja...eller hur var det nu?

Den som väntar på nåt gått

Alla dessa människor, vad väntar de på? Tåget?
Själv väntar jag på Jocke Luring. Han lånade 200 kronor av mig för 22 år sedan och jag skulle få tillbaka dom nästa dag, men han måste glömt bort det för jag har inte sett honom sen dess. Men jag väntar väl lite till...

Gipskatt

Dessa trafikmarodörer, de tror visst att de kan bete sig hur som helst. De far fram som jehun över gator och torg och tror de äger staden. Visst kan det hända att jag hytter med näven, men oftast ägnar jag mig åt mer milda protester.
Som igår när jag som vanligt stod staty utanför Sandströms. Då kom det en velocipedcyklist som trampade fram på tok för nära, varpå jag snabbt sträckte fram benet och körde in foten i ekrarna. Cyklisten flög av sitt fordon så nog fick min handling önskad effekt. Men imorgon får någon annan ta över, för jag har fått tid för gipsning på sjukan på förmiddagen.

Tankar om hösten

Ivar Krüger, det var en fängslande person. Han hade allt och lite till. Stilig var han också. Sen sköt han sig för pannan...ja, jädrar...

Lunscjdags

Jag smyger runt i Filbytergallerian idag. Igår var jag i Gränden. Imorrn ska jag till Ikano. Nä förresten, det är på tok för långt. Och lunsjerna är inte mycket att ha heller. Skulle vara köttbullarna i så fall. Annars föredrar jag raggmunken på L´Orient. Även om man blir lite i gasen av den...så att säga.

Minnet av Lasse

En dag när vindarna bär, en dag står du och jag här...tra la laa...
Fast inte idag, för idag står jag här själv. Ingen Biggan, ingen Jocke Luring, ingen Danne Stråhed. Men Lasse Lönndahl är här för honom bär jag alltid med mig, ibland i sinnet, ibland i minnet. Fast idag kan jag inte riktigt minnas honom. Vem var han egentligen? Stilig och elegant jo jo, men kanske en slarver också? Och slarvers har jag inte mycket till övers för. Usch!

Titta titta här

Jag tittar och spejar men ser inte ett ord av vad som står på skylten. Däremot minns jag min barndoms skyltar: speceributik, barberare, konditor... ah, det var tider det. En dag visade Jocke Luring mig en skylt där det stod Dambadhus. Det var en härligt neongnistrande skylt i rött och blått. Vilka färger, vilken lyster.
- Den är ännu finare från insidan, sa Jocke Luring. Så jag gick in.
Men blev raskt utkörd av Märta Frideborg som tog mig i örat och gav mig en avhyvlning. Aj aj aj...det gör fortfarande ont i örsnibben...

Eleganten ifrån vidderna

Jag är stilig, det får jag ofta höra. Och så är det - vissa har elegansen i sig på ett naturligt och okonstlat sätt. Det är inte många här i stan som kan föra sig lika graciöst som jag. Och Norrköping...usch! Där är det ännu värre, men det vill jag inte prata om...

Fotografdrömmar

"Tänk att vara Lektyrfotograf...rajdidaj didaj...". Ja, det vore härligt, men det är nog inget för mig. För min kvällslektyr består av Allers veckotidning och Linköpingsposten, och dom är ju inte mycket att fotografera. Nä, så det får nog va...

På god fot med doktorn

En går in och en annan går ut. Ungefär som hos doktorn. Häromdagen var jag hos Dr Svanström för att titta till min hallux valgus. Han tittade men såg inget fel. Sen lutade han sig framåt och sniffade - och då minsann blev det fart på honom. Han hoppade upp, ylade och sprang omkring. Sen körde han ut mig och bad mig att aldrig mer komma tillbaka. Det var det mest otroliga han upplevt sa han. Ja, sen så sa han inte så mycket mer och inte jag heller, utan jag gick hem och har inte varit där sen dess.

Möte med Icander

Så stod man här igen. Proper och elegant och på väg ut i den vida världen. Vart ska jag bege mig idag månntro? Till L´Orient för en raggmunkslunsj? Till Gyllentorget för en stilla stund i solen? Till Storgatans härliga trottoar?
Nja, jag nöjer mig nog med att gå till ICA i Tannefors. För det är bara tvärs över gatan.

Sendrag

Jaha, då var bussen sen igen. Faktiskt senare än den var senast. Så det blir väl att ta till apostlahästarna, antar jag. Hå hå ja ja...nä, sengångare är inte roligt att vara.

Glosylt

Man undrar ju hur vissa individer är beskaffade. De står bara och glor. De måste vara knasiga.
För alla vet ju att om man ska glo så ska man sitta ner och göra det.

RSS 2.0