smilinggayman

Jag tror jag nämnt tidigare hur trevligt det vore om staden ville resa en staty till min ära. Men jag har nog börjat revidera min uppfattning. För var gång jag passerar Tage-statyn tänker jag: hur i hela friden orkar han stå där dag ut och dag in? Ingen kaffepaus, ingen stol att sitta i. Herregud, det verkar jobbigt.

Så idag provade jag hur det var att stå staty. Jag ställde mig utanför Sparbankshuset och stod nog där ungefär två timmar. Det var ansträngande både för ben och bål, men allra värst var att inte få blinka på hela tiden. Sen blev jag kissnödig och gick hem. Nä, det där med att stå staty är nog inget för mig...