Ålrens
Tur att Åhlénsbutiken har öppet till 23. Där kan jag köpa mina specerivaror i både parti och minut. Snus till exempel, om det nu vore så att jag snusade. Jodå, jag kan villigt erkänna att jag provade Ljunglöfs Ettan en gång. Det var när jag och Jocke Luring satt i småbåtshamnen och filisofierade om livet i vår ungdoms ljuva vår. Sen la vi in en rejäl prilla i både över- och underläppen. Sen kräktes vi.
Jag har inte kräkits sedan dess....fast det var nära en gång efter att jag ätit raggmunk på mitt favoritluncsj-ställe. Men den nöjde sig med en rejäl gastömning...och när jag kände den höll jag på att kräkas igen. Oj oj oj...
Man av folket
Häromdagen frågade en person mig om jag är folkpartist. Det vet jag inte riktigt vad det är så jag svarade ja för att vara artig. Han måste väl ändå ha menat folkparkist, tänkte jag. En person som tycker om att gå till folkparken. Och det gör jag verkligen!
Jag minns när jag och Jocke Luring gick dit sommaren 1972. Eller om det var 82? Sommar var det i alla fall. Eller kanske vår. Eller om det rent av var höst? Roligt var det i alla fall. Fram till att Jocke Luring fick mig att sätta mig på ett tuggummi...
Nåbelpriset
Jag undrar hur det blir med Nåbelpriset i år? Kan det bli Enid Blyton som får det månntro? Hon har ju skrivit böckerna om både Fantastiska fyran och Vi i femman, så det vore hon verkligen värd.
Luftfärd över Linköping - staden i mitt hjärta
Jag undrar vad det är för nåt de har där inne? Några nymodernigheter förstås. Vad jag har innanför bältet är dock inte svårt att lista ut, för det är alltid samma sak var gång jag dinerat på L´Orient. Gas, gas och åter gas. Ibland bildas så mycket gaser att de skulle kunna fylla Andrés ballongexpeditsjon.
Tänk om de hade hört av sig till mig, då hade de aldrig kraschat och blivit uppätna av isbjörnen. Utan då hade de kunnat sväva i sin luftfarkost högt över staden. Över Domkyrkans topp, förbi vattentornet och cirkulera över Drömmarnas båge. Jag skulle stå nere på marken och vinka. Och ropa: hallå hallå, här är jag. Det är tack vare mig ni kan sväva runt där uppe.
Eller förresten...tack vare raggmunken på L´Orient.
Att skarva en smula
Precis som Sven-Bertil Tåb är jag ett lejon på språng...pling plong! Lika stilig också. Dock har han scarf men det har inte jag. Men jag funderar på att inträda i de scarfbekläddas klubb. Bosse Parnevik, Carl-Jan Granqvist, Loa Falkman, Uffe Brunnberg...ja, det är stilfulla herrar allihopa. Nästan lite pråliga, på gränsen till fåfänga. De spatserar runt likt påfåglar och visar upp sig...nej usch, säger jag! De har minsann en del att lära sig av undertecknad. Jag strosar runt på stadens gator likt ett lejon på språng....UTAN scarf, vill jag noga påpeka.
Jag och rocken är kompisar
Olle Svedlund, ja det var en gubbe i Johannelund, sa en gång att rocken kom till Sverige 1958. Det har jag svårt att tro. Jag köpte min rock 1998 och då skulle alltså någon redan ha burit den i 40 år innan den hängdes ut till försäljning på Norén & Englund. Nä, det låter heltokigt.
Mr Stil
Full fart genom livet, så ser min tillvaro ut. Jag för mig med grace. Har stilen i blodet och elegansen i vaderna. Praktfull och snygg, javisst. Aldrig trist, alltid förtjust. Och förtjusande, må ni tro. Fem av fem. Elva av tio. Nykter och pigg. Allena men alert. Proper, jodå. Det får jag ofta höra. Ingen swingpjatt, men rör mig med schwung. Stuns i steget och råg i ryggen. Sån är jag, natt och dag. Igår och imorgon, och inte minst idag.
Blå blå vindar
Blå är min kavaj och blått är mitt sinnelag. Så blir det när man lever uppe i det blå. Volaaaare...som Lasse Lönndahl sjöng. Den evige tonåringen kallades han, och detsamma kan sägas om mej. Eller den evige gentlemannen, skulle man även kunna säga. Fast det är inte så många som säger...
En dag på bibblan
Dags att läsa en bok, tänkte jag. Nåt med Enid Blyton som är min favorit. Så jag gick till biblioteket nere i källaren vid Lilla Torget för där har jag sett att dom har många böcker.
Jag hittade inga Enid Blyton men en hel massa andra, så jag plockade en påse full och gich hem och läste. Imorrn går jag dit igen och lånar en påse till, men då får det bli Kulla-Gulla tror jag.
Kamma bena
Nytt år, nya mål. Det känns som att tvånollettnio kan bli mitt år. Och jag har många planer. Kanske byta sida på benan i håret? Nja, förresten. Nån måtta får det ändå vara. Och när jag tänker efter så ska jag nog inte ändra så mycket. Ingenting faktiskt. Jag har inte ändrat på något i mitt liv sedan jag var 22 och i år är det inte heller läge att göra det. Det skulle vara benan i så fall.
Nytt gott år
Trettio dagar har december
Januari och september
Tjugoåtta mars allén
Alla de övriga trettio-en
Gott nytt år!
God Juhl
Jag har länge funderat på att skaffa ett husdjur, så till slut slog jag till och skaffade en julbock. Men nja...jag vet inte. Den ligger bara i soffan och slöar, äter dåligt och är rätt sträv att klappa. Och inte blir det några ungar heller, fast det kanske är lika bra det.
Hur som helst är det roligt att ha lite sällskap på julafton.
God juhl!
Modellen hela kvällen
Jag har provat Trädgårdsföreningen. Jag har provat Stora Lars-parken. Jag har provat Gyllentorget. Inget har egentligen blifvit någon större succé så nu provar jag att stå staty i Tannefors. Det blir min julklapp till er. Kalla mig generös, men sån är jag.
Stirrigt
Vad är det egentligen med folk? Igår stod jag och tittade intensivt på en människa. Plötsligt riktade han blicken mot mig och stirrade mig rakt i nyllet. Så stod han i säkert fem minuter. Han glodde och glodde, men jag är inte den som viker ned blicken. Nä nä, mig kör man inte med. Men vad är det för fel på folk, stå och glo sådär? Ja, jag säger då det...
Fastnat i brevinkastet
Äsch vad det ska klia. Man vill ju inte riva för mycket i ändalykten men ibland kan jag helt enkelt inte låta bli. Jag måste rafsa och krafsa. Ibland för jag ner handen hela vägen där bak så den liksom kommer upp på framsidan. Då kommer jag åt på helt nya ställen. Inte luktar det gott inte...men skönt är det!
Det är jag värd
I dagarna utses årets julvärd på tv, men ännu har jag inte fått någon förfrågan. Jag förstår att TV 1 vill överraska och hålla på det så länge som möjligt men nu pirrar det verkligen i magen. Eller om det är raggmunken på L´Orient som gör sig påmind?
Hur som helst så har jag börjat öva inför den stora dagen. Jag har ju inte så mycket annat för mig på julafton, om man säger så. Jag har tänkt ut exakt vad jag ska säga för att presentera inslaget med Ferdinand. Då ska jag säga: Och nu kommer Ferdinand!
Inte lätt det där, men jag tror jag fick till det ganska bra.
Hemlisen och jag
Ho ho, var är ni? Här är jag. Och jag har en hemlis. Nu blev ni nyfikna va? Men jag tänker aldrig berätta vad det är. För är det något jag kan så är det att bevara en hemlighet. Jodå, så är det.
Och hemlisen är att jag precis hittade en tiosedel i en kavaj i gabberåben. Så nu ska jag in till stan för att förlusta mig. Jajamän, livet leker.
Kundhiss
Vad hette han nu som stod i hissen? Just det...Turner Brown. Han höll på med Chicagojazz och jag höll på att få skrämselhicka. Jag tyckte han sa turn around...huga...
Ring så spelar vi
Klackringen är på. Men varför heter det klackring? Klackar har man ju på skorna, och då borde isåfall klackringen sitta på tån. Tå kan man stå på när man vill nå högre, och allra högst nådde Lasse Lönndahl. Ända upp till förstaplatsen på Svensktoppen. Men det verkade han ta med en klackspark, kanske för att han liksom jag bar klackringar på fingrarna? Jisses, allting hänger ihop!
Här står jag
Idag stod jag staty utanför Filbyter. Jag har ju provat alla möjliga ställen innan men jag kände att detta var nog ändå den rätta platsen för mig. Kan Folke på sin häst så kan väl jag. Men jag är ju betydligt tjusigare såklart. Folke ser för hiskelig ut. Men själv har jag både stil och elegans, det får jag höra ofta. Kanske inte så ofta från stadens damer som jag hade önskat, men ändå.
