smilinggayman

Jag vänder ryggen åt asfalt och död...som Karl Gerhard sjöng. Eller gjorde han det? Nån var det i alla fall som sjöng det. Kanske var det han den där Calle Hagman? Usch, nä honom har jag aldrig gillat även om han gick hem hos operett-tanterna. Det finns bara en tröst i den anskrämliga nunan och det är: att ju fulare Calle Hagman är - desto vackrare blir jag!

Aaah...här sitter jag och njuter av den svenska sommaren. Och det bästa med att sitta såhär, själv på en bänk om aftonen är att man diskret kan lyfta lite på ena skinkan och låta metangaserna långsamt sippra ut utan att någon märker. Särskilt när man ätit raggmunken på L´Orient, som i ärlighetens namn innebär en rejäl påfrestning för mage och tarmsystem.

Men nu är det tydligen slut med det, för Samir eller vad han heter har bommat igen lokalen. Så nu får jag väl gå till Drottningbaren istället. Trots olyckan som hände senast jag åt där, men det vill jag inte prata om...

På kanelen, smådragen, salongsberusad, glad i hatten... för tydlighetens skull vill jag bara påpeka att jag inte varit något av det. Och har inga planer på att bli heller. Jag har sett så mycket elände. Ledighetskommitén kallas de visst, de där arbetskygga individerna som man ser på parkbänkarna i Stora Lars-parken. De driver bara runt på stan hela dagarna...vänta...det där låter bekant.

Jistanes, kan det vara så att jag är en av dem? Då måste jag sluta dricka starkvaror på en gång.

Jag var på kräftskiva igår...uj uj uj. Så idag är det inte roligt. Jag känner mig helt blurrig och snurrig. Men inte på grund av snapsen för den, vill jag gärna påpeka, rör jag ICKE!

Däremot var nog inte kräftorna riktigt färska. De hade svårtuggade skal och vägrade dessutom ligga still. Nä, de var minsann inte skonsamma mot magen. Men lyckligtvis inte lika gasframkallande som raggmunken på L´Orient, för den är ännu värre...