I blickfånget

Titta, där står han och spanar på folk. Vad är man för en märklig individ om man ägnar hela dagarna åt att glo på människor? Har han inget liv?
Men han vet inte att jag har koll på honom. Jodå, jag ser hans minsta rörelse. Jag sitter här i timmar om det så behövs och låter min blick nagelfara honom in i minsta detalj. Jag tittar och spejar, spanar och glor, ibland hela dagen. Han ska inte tro att han kommer undan med sitt sjuka beteende. 

I spenaten

Det bästa med att sitta här i grönskan är att man kan spana och speja på diverse suspekta individer. Jag ser ungdomar på glid, tanter med rollator och herrar i frack. Precis som han sjöng den där Delgada. Det var en sångare det! Han var inte som andra han.

Vi skola alla den vägen vandra

Jaha, då börjar det dra ihop sig till skolavslutningstider. Själv gick jag lite längre i skolan än mina kamrater. Och så var jag sjuk ett år också, men det vill jag inte prata om.
Men våren den ljuva! Den talar jag länge och väl om! Våren...den är som sommaren fast lite kallare. Ja...och sen var det inte så mycket mer...utan det var det det. Japp, nu har vi pratat om våren.

RSS 2.0