Möjligen drasut, icke suput
Då och då händer det att jag går förbi diverse krogar. Märk väl: förbi.
För starkvaror rör jag min själ icke. Dom för bara elände med sig.
En, säger en, gång har jag smakat pilsner och det var när Jocke Luring kom förbi en augustikväll för länge sen och skulle bjuda på grejer. Han hade med sig en burk surströmmning och en Pripps Blå lättöl. Först tvingade han i mig hela burken och sen hann jag knappt smaka på ölen innan jag började spy som en kalv. Nej, så öl dricker jag aldrig mer!
Gå gå
Tjofaderittan, hej vad det går! Rajdidajdidaj....
Jag promenerar...och jag spatserar!
Jag går hit, jag går dit, jag går runt en liten bit. Och sen går jag in på Kicks och köper en manick.
Nja...det där sista får jag nog revidera för just nu tillåter inte ekonomin några utsvävningar.
Så jag går fort förbi alla lockelser: Drottningbaren, Stadsmissionen, skyltfönstren vid Gyllentorget. Och sen går jag hem, för vad ska jag ut och ränna på stan för? Ja, det kan man verkligen fråga sig.
