Stilmedveten

Hur klär sig egentligen det yngre gardet nuförtiden? Tattilueringar, sladdar i öronen och mössan bakåfram. Usch, säger jag bara. Själv gör jag mitt bästa för att hålla uppe stilen och elegansen, men det kräver ingen större ansträngning när man liksom har det i blodet som vissa av oss har. Hasse Ekman hade det, Karl Gerhard likaså. Sten-Bertil Tååb och Lasse Lönndahl kan också räknas in i sällskapet, men sen är vi inte så många fler. Möjligtvis Anders Gernandt också, men han pratar så konstigt så tusan vet om han platsar.

Renlevnadsmänniska

Tjusig, grann och fager
Det är jag varje dager
Stilig, snygg och fin
Ja, det är melodin
Och skulle nån påtala
Att min stil börjar dala
Åt smutset jag säger usch
Och går hem och tar en dusch

Starens kvillrande sång

Den dag jag såg staren, det var dagen då våren kom till byn. Fast det var ett tag sen nu. När var det nu igen? Igår? Förra veckan? En månad sen? Nä, det måste ha varit dagen jag såg staren. Så dum jag är...

På en pinne

Här går jag. Som vanligt. Fram och tillbaka, som måsen. Och den vicka hit och dit. Måsen släppte då en.... (fniss). Bara på skoj - skepp o´hoj!

Dimmigt och stimmigt

Dimman smyger sig in över staden. Och jag smyger mig ut. Ut mot naturen. Ut mot ängarna, skogarna och sjöarna. Och där över sjön ligger morgondimman tät. Så jag smyger hem igen.

Det surrar

Blurrig och snurrig. Snurrig och blurrig. Det är jag det.
Det surrar i huvudet och mullrar i magen. Ja, det måste vara raggmunken på L´Orient.
Den här gången också...

På stan igen

Tjosan hejsan, simsalabim. Ha ha ha,,,
Jodå, idag skiner solen både i sjöboden och bakom molnen.
Själv spatserar jag förnöjd längs stadens avenyer och hälsar på både folk och fä. Så kan det gå - när inte haspen är på...ha ha ha...

Elegans är en dygd

Usch! Folk i den här stan verkar inte bry sig det minsta om sitt yttre. De är lönnfeta, klär sig slafsigt och vet ej att föra sig. Själv är jag dock oklanderlig i minsta detalj. Jag har näsduk i bröstfickan, ur på handleden och kammen alltid redo i innerfickan...men slipsnålen, var har jag den? Just det, den ligger ju hemma i brödskrinet. Puh, jag trodde att jag hade börjat changsera...

Likt grävlingen jag gå

Aaah...då var sommaren äntligen här. Och jag likaså. Och även husen, gatorna och bilarna är här. Liksom lärkan i skyn och grävlingen i marken. Hur gammal kan en grävling bli? Ja, det är inte lätt att säga. 14 år kanske? Oj oj, det var mycket det. Tänk...14 år...oj oj...

Ur led är tiden

Har du sett min nya Musse Pigg-klocka? Vet du vad jag gör om jag tappar bort den? Då ringer jag SJ...för dom spårar ur! Ha ha ha...

Kamma hem vinsten

Ibland är det som jag bara vandrar genom livet utan vare sig mening eller mål. Som om allt bara vore en enda lång kattvalk genom tillvaron. Men så minns jag min kolfiberkam och ler. Alltid redo i innerfickan. Några droppar vatten sedan är det bara att dra den genom håret. Antistatisk och tappsäkrad. Det är den, en Luton 64, jag har att tacka mitt oklanderliga yttre för.
 
 

Tankar vid busshållplatsen

Aaah...vårsolens glans är verkligen behaglig. Igår stod jag och väntade på bussen och njöt i fulla drag. Men så kom jag på: varför ska jag åka från Tannefors egentligen? Tannefors är ju härligt som Sarons tempellundar så här borde jag stanna. Ja, det är min stadsdel det. Det finns hembageri, ekiperingsbutik och högklassiga restauranger.
Fast det är klart...klientelet på Waldemars beblandar jag mig inte gärna med. Fnask och patrask, som Öjvind Lagerqvist brukar säga. Och han borde ju veta, för han är ju en av dem.
Och tittar man sig omkring ser man snart changserade individer överallt. Nästan så man tror man är i Norrköping. Nä, Tannefors är inget vidare, det har jag alltid sagt.  

Burgmeister

Borgmästarn, låg inte den här nånstans? Ja, krogen alltså. Uj uj, där hade dom god mat, och klientelet var det heller inget fel på. Jag minns även att de hade gubbar som drog vitsar på scenen då och då. Men var det låg det minns jag inte. En restaurang kan väl inte bara försvinna sådär? Märkligt.

Magen och jag

Och han nös, och han frös...attjoo, attjoo, attjoo prosit!
Men det kan knappast ha varit jag, för min hälsa är det minsann inget fel på. Jovars, några gånger har det nog hänt att jag fick sjukfrånvaro från småskolan, exempelvis den gången som Pälle Strångert och Jocke Luring skulle lära mig klädsim i mars. Eller häromdagen när jag intog en delikat raggmunk på L´Orient.
Nu visade den sig inte vara fullt så delikat i efterhand, för när jag kom hem började det mullra i magen och jag var tvungen att omedelbart uppsöka bekvämlighetsinrättningen. Nä, det var inget vidare.
Imorgon har dom visst raggmunk på L´Orient igen, men då ska jag försöka att lura magen och istället uppsöka vattenklosetten innan jag börjar äta. Ja jädrar...man får inte vara dum...

Under sulan

Varför kan inte folk ta hand om sina hundars avträde? Här går man i godan ro på stadens promenad och vad händer? Jo jo, inte var det trevligt inte. Tänk om vi människor skulle göra likadant och bara lämna vårt träck på trottoaren? Inte vore väl det särskilt anjenämt, nä just det. Vilket får mig att tänka på en gång då Jocke Luring...äh...jag tror vi tar det en annan gång.

Minnenas allé

Minnen från förr tränger sig på. Somligt roligt, annat trist. Man minns så mycket när man vandrar längs stadens gator. Men själv kommer jag inte ihåg det mesta. Ingenting faktiskt.

Bolma och blossa

Det var då ett jädra lock att sitta hårt på cigarettetuiet. Så det verkar inte bli något rökverk idag. Fast det brukar det ju inte bli annars heller, för etuit är ju tomt. Det har inte fasen råd att gå och bolma på dyra cigariller...

Klassfråga

Jaha, där bor dom...överklassen. Jag får ibland höra att jag skulle tillhöra överklassen men det förnekar jag bestämt. Tvärtom fick jag i småskolan gå i klassen under min årskull för att tillgodogöra mig kunskaperna. Och så var det med den saken.

Aprilväder

Ja, jag säger då det. Folk är inte riktigt kloka. Idag gick jag fram till en parant dam på stan för att fråga om vägen till närmsta tobaksbutik.
-Ursäkta min dam, började jag. Längre kom jag inte innan jag kände att ärtsoppan från lunsjen började göra sig påmind.
Jag hade läst i Allers att det kan vara skadligt att hålla inne sina väderspänningar så jag gjorde det enda rätta och släppte ut metangaserna ur mitt innanmäte.
- Jajamän, där satt den! sa jag och trodde hon skulle bli glad över att jag var så hälsomedveten. Men icke! Hon bara fnyste och vände på klacken...vilka märkliga människor det finns...

Lommen i skyn

Jag tror bestämt jag börjar bli lite lomhörd. Det var nämligen så att jag var ute på Roxen när en storlom lät sitt praktfulla läte ljuda över nejden. Precis som Jan Lindblad är jag en hejare på att härma allt från talgoxar till sädesskvätta så jag kuttrade med tunga och gom, och jäsiken vilken effekt det fick. Lommen blev som tokig och började bli närgången. Janne Brysk som var med förklarade att jag utstött en parningsläte. Så sedan dess står jag upp...

Tidigare inlägg
RSS 2.0