Kamma hem vinsten

Ibland är det som jag bara vandrar genom livet utan vare sig mening eller mål. Som om allt bara vore en enda lång kattvalk genom tillvaron. Men så minns jag min kolfiberkam och ler. Alltid redo i innerfickan. Några droppar vatten sedan är det bara att dra den genom håret. Antistatisk och tappsäkrad. Det är den, en Luton 64, jag har att tacka mitt oklanderliga yttre för.
 
 

Tankar vid busshållplatsen

Aaah...vårsolens glans är verkligen behaglig. Igår stod jag och väntade på bussen och njöt i fulla drag. Men så kom jag på: varför ska jag åka från Tannefors egentligen? Tannefors är ju härligt som Sarons tempellundar så här borde jag stanna. Ja, det är min stadsdel det. Det finns hembageri, ekiperingsbutik och högklassiga restauranger.
Fast det är klart...klientelet på Waldemars beblandar jag mig inte gärna med. Fnask och patrask, som Öjvind Lagerqvist brukar säga. Och han borde ju veta, för han är ju en av dem.
Och tittar man sig omkring ser man snart changserade individer överallt. Nästan så man tror man är i Norrköping. Nä, Tannefors är inget vidare, det har jag alltid sagt.  

Burgmeister

Borgmästarn, låg inte den här nånstans? Ja, krogen alltså. Uj uj, där hade dom god mat, och klientelet var det heller inget fel på. Jag minns även att de hade gubbar som drog vitsar på scenen då och då. Men var det låg det minns jag inte. En restaurang kan väl inte bara försvinna sådär? Märkligt.

Magen och jag

Och han nös, och han frös...attjoo, attjoo, attjoo prosit!
Men det kan knappast ha varit jag, för min hälsa är det minsann inget fel på. Jovars, några gånger har det nog hänt att jag fick sjukfrånvaro från småskolan, exempelvis den gången som Pälle Strångert och Jocke Luring skulle lära mig klädsim i mars. Eller häromdagen när jag intog en delikat raggmunk på L´Orient.
Nu visade den sig inte vara fullt så delikat i efterhand, för när jag kom hem började det mullra i magen och jag var tvungen att omedelbart uppsöka bekvämlighetsinrättningen. Nä, det var inget vidare.
Imorgon har dom visst raggmunk på L´Orient igen, men då ska jag försöka att lura magen och istället uppsöka vattenklosetten innan jag börjar äta. Ja jädrar...man får inte vara dum...

Under sulan

Varför kan inte folk ta hand om sina hundars avträde? Här går man i godan ro på stadens promenad och vad händer? Jo jo, inte var det trevligt inte. Tänk om vi människor skulle göra likadant och bara lämna vårt träck på trottoaren? Inte vore väl det särskilt anjenämt, nä just det. Vilket får mig att tänka på en gång då Jocke Luring...äh...jag tror vi tar det en annan gång.

Minnenas allé

Minnen från förr tränger sig på. Somligt roligt, annat trist. Man minns så mycket när man vandrar längs stadens gator. Men själv kommer jag inte ihåg det mesta. Ingenting faktiskt.

Bolma och blossa

Det var då ett jädra lock att sitta hårt på cigarettetuiet. Så det verkar inte bli något rökverk idag. Fast det brukar det ju inte bli annars heller, för etuit är ju tomt. Det har inte fasen råd att gå och bolma på dyra cigariller...

Klassfråga

Jaha, där bor dom...överklassen. Jag får ibland höra att jag skulle tillhöra överklassen men det förnekar jag bestämt. Tvärtom fick jag i småskolan gå i klassen under min årskull för att tillgodogöra mig kunskaperna. Och så var det med den saken.

Aprilväder

Ja, jag säger då det. Folk är inte riktigt kloka. Idag gick jag fram till en parant dam på stan för att fråga om vägen till närmsta tobaksbutik.
-Ursäkta min dam, började jag. Längre kom jag inte innan jag kände att ärtsoppan från lunsjen började göra sig påmind.
Jag hade läst i Allers att det kan vara skadligt att hålla inne sina väderspänningar så jag gjorde det enda rätta och släppte ut metangaserna ur mitt innanmäte.
- Jajamän, där satt den! sa jag och trodde hon skulle bli glad över att jag var så hälsomedveten. Men icke! Hon bara fnyste och vände på klacken...vilka märkliga människor det finns...

Lommen i skyn

Jag tror bestämt jag börjar bli lite lomhörd. Det var nämligen så att jag var ute på Roxen när en storlom lät sitt praktfulla läte ljuda över nejden. Precis som Jan Lindblad är jag en hejare på att härma allt från talgoxar till sädesskvätta så jag kuttrade med tunga och gom, och jäsiken vilken effekt det fick. Lommen blev som tokig och började bli närgången. Janne Brysk som var med förklarade att jag utstött en parningsläte. Så sedan dess står jag upp...

Sådan äro gentlemannen

Jag spatserar och promenerar. Fram och tillbaka, hit och dit. Blickar på sparvarna i skyn och grävlingen i dyn. Ekiperar mig med klass, proper och elegant. Med pondus och behag rör jag mig genom staden. Ständigt på språng, ständigt på alerten. När folk tittar hit, tittar jag dit. När de säger raggmunk, säger jag fläsk. Gyllentorget, Drottningbaren och Stora Lars-gatan, det är mina domäner. Jag kan alla tricks i boken. Jag känner Pälle Strångert, Jocke Luring och Danne Stråhed. Biggan är min madame, Linköping min stad. Jag är ingen ravaillac. Jag har putsade skor och nystruken skinnpaj. Aldrig påstruken, ständigt på min vakt. Jag spottar i glaset och snyter mig i fickan. Stilig men smärt. Sån är jag.

Annandag vår

Jodå, nog finns det residens som är värdiga en annan. Praktfulla och storslagna byggnader där man kan bete sig som den friherre man är. En annan alltså...inte jag...

Stadens hotell

Det lite stora hotellet? Vad menas med det? Nä, tacka vet jag när det hette Stadshotellet kort och gott. Då kunde man sitta där inne och smörja kråset och dricka lättgrogg med de andra direktörerna. Nu rörde jag visserligen ICKE lättgroggen, och när jag tänker efter inte maten heller. För inte tusan hade man råd att gå dit och frottera sig med parnassen. Men jag kikade in genom fönstret ibland och det såg mysigt ut...

Kavat i kavaj

Aj aj aj...partaj-taj-taj, det är toppen med kavaj...vin och brudar och raj-raj...och kavaj!
Fast en vanlig jacka går också ganska bra...

Härliga sol

Rajdidajdidaj...la la la...vad livet är härligt ändå. Solen skiner i mitt fagra anlete, som för övrigt vissa tycker blir vackrare för var dag som går. Är väl i och för sig jag själv som tycker...men ändå...

Oja oja papegoja

Ja, här står vi och pladdrar goja. Men pinka offentligt det skulle jag aldrig göra. Eller är det det vi gör? Inte lätt att veta. Det enda jag vet är att vi inte står och pladdrar goja. Det skulle jag aldrig göra.

Min ungdoms fagra vår består

Jodå, jag gör mitt bästa för att hålla mitt fagra yttre intakt. Man vill ju fortsätta att vara tilldragande visavi det täcka könet. Och det är ju tur att de täcker det, för hur hade det sett ut annars? Usch, säger jag! Fast det vore lite härligt också...

Herr Brun

Brun, brun, brun är kavajen på min lekamen.
Brun, brun, brun är byxan som jag bär...
Nä, det där sista stämmer ju inte. För min byxa är elegant grå.
Fast det är klart...en gång blev den brun. Det var när Jocke Luring hoppade fram bakom ett hörn och skrämde vettet ur mig. Fast det vill jag inte prata om...

Semlan och jag

Om man skulle kosta på sig en semla? Det är ju rasande smarrigt och jag är ju något av en vivör och lebeman så det passar ju in i min extravaganta livsstil. Men det är klart...25 kronor är i mesta laget. Nä, jag väntar nog till nästa år...

Tjena tjino

Tjinos, det är grejer det. Särskilt i kombinatjon med kavaj. Då går kvällens amorösa planer alltid i lås. Ett kombinationslås, skulle man kunna säga. Ja, jäklar i det...

Tidigare inlägg
RSS 2.0