smilinggayman

Det var så konstigt...när jag stod och väntade på bussen var det som att det kom en liten...ja, vad ska jag kalla det?...jo, som en liten puff!

Jag tänkte inte mer på det utan njöt vidare av tillvaron.

Men sen...herrejistanes...denna odör som omringade mig. Outhärdligt!

Måste varit något avloppsrör som sprungit läck. Så imorgon är det jag som skriver brev till kommunen och klagar.

Hjälp - katten stirrar på mig!

Men här finnns ju ingen katt. Nää...men om det fanns!

Ha ha ha...

Mörkrädd har jag aldrig varit, däremot lite småskrajsen för mörkret. Men jag ger mig ut på stan, kväll efter kväll för att se vad den har att erbjuda. Brukar inte vara så mycket i ärlighetens namn. Så jag tror jag går hemåt. Hem till monstret under sängen - som jag INTE är rädd för, vill jag påpeka...