Hemma är var jag lägger min hatt

Ja, nä...jag vet inte jag. Dagens artjitektur är nog inte mycket att ha när allt kommer omkring. Tacka vet jag min barndoms ståtliga hus. Men nu är det mesta rivet, är väl bara Centralpalatset och några andra hus runt Stora torget kvar. Och Kannan såklart, detta mästerverk bland Linköpings byggnader. Det är högt, pampigt och imponerande. Där skulle jag vilja bo. 
Eller vad säger jag? Det vill jag ju inte alls. Usch och fy. Anskrämligt är vad det är. Nä, jag vill bo modernt och i en stil som anstår en karl som mig. Så jag blir nog kvar på institutet ett tag till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0