Styv kuling

Usch, vad det blåser. Men jag står kvar. Har man hittat en bra plats för torgspaning så lämnar man den inte i första taget.
Så här står jag i ur och skur och spanar på folk och fä. Festfolk och fästfolk. Nån som spelar Allan och nån som spelar roll. Poliser och patrask. Hattar och mössor. Unga som gungar och gamla som svamlar. Och de som ramlar. 
Ja, Gyldentorget är en spegling av livet självt. Ja jisses...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0