smilinggayman

Det var det fjortonde maj jag föll huvudstupa in i förälskelsens underbara värld. Jag tappade huvudet och lät min kropp bestämma riktningen. Och den sa: upp upp, upp upp, jag gick dit min lekamen pekade. Det var fantastiskt att bara ge sig hän, att följa sitt hjärta och bara kasta sig ut i det okända. 

Fast det tyckte inte Biggan. Så vi drack upp kaffet och sen gick vi hem, var och en till sig.