smilinggayman

Härliga tider, jag sitter här och njuter och mår som en prins. Tog en bulle förut, unnade mig. Jag är inte sen med att leva loppan när saker och ting går bra. Och nu rullar det på riktigt fint.

Jag hade en sten i skon men den tog jag bort. Jag har välpolerade glasögon. Och jag hörde en rolig vits på radio. Jodå, nu är man inne i ett stim.

Varför kammar du alltid bena, var det en individ som frågade häromdan.

Nonsens! Jag kammar väl inte bena?! Vad är det för trams?

Dels har jag inte så mycket lurv där att det vore värt att kamma. Och dels skulle ändå ingen se det eftersom jag alltid bär långbyxor. Även nu när vårens varma solstrålar skiner ner på mig.

Kortbyxor? Jo, pyttsan!

Första april närmar sig med stormsteg och då ska man luras. Det fick jag lära mig av Jocke Luring i småskolan. Och han var en riktig rackare på att skoja till det. En dag la han en påtänd kinapuff innanför mina byxor. En annan gång bytte han ut min mjölk under skollunchen mot tipp-ex.

Men jag var heller inte guds bästa barn. En gång sa jag till Jocke Luring: "titta, titta, solen skiner" och pekade mot fönstret.

Fast inte hundan sken solen, det var grådisigt som vanligt...

Ja jädrans, där fick jag till det.

Och jag ligger i, minsann. Jag har fullt upp. Hela dagarna. Och kvällarna med, för den delen.

Vilken del? Jo, bakdelen såklart...men det är lite genant att prata om...

Då och då händer det att jag går förbi diverse krogar. Märk väl: förbi.

För starkvaror rör jag min själ icke. Dom för bara elände med sig.

En, säger en, gång har jag smakat pilsner och det var när Jocke Luring kom förbi en augustikväll för länge sen och skulle bjuda på grejer. Han hade med sig en burk surströmmning och en Pripps Blå lättöl. Först tvingade han i mig hela burken och sen hann jag knappt smaka på ölen innan jag började spy som en kalv. Nej, så öl dricker jag aldrig mer!

Tjofaderittan, hej vad det går! Rajdidajdidaj....

Jag promenerar...och jag spatserar!

Jag går hit, jag går dit, jag går runt en liten bit. Och sen går jag in på Kicks och köper en manick.

Nja...det där sista får jag nog revidera för just nu tillåter inte ekonomin några utsvävningar.

Så jag går fort förbi alla lockelser: Drottningbaren, Stadsmissionen, skyltfönstren vid Gyllentorget. Och sen går jag hem, för vad ska jag ut och ränna på stan för? Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Här sitter jag själv, ack ja.

Ingen som vill hitta på nånting, ack nej.

Något har satt sig på tvären, ack ja.

Den vill inte komma ut, ack nej.

Jag pustar och frustar, ack ja.

Men det gör ingen nytta, ack nej.

Så jag sitter väl här en stund till, ack ja.

Tills den avlägsnar sig från mitt inre system. Men det verkar den inte göra än på ett tag, ack nej.

Nytt år igen...suck. Nu räcker det väl snart? Hur många år behöver vi egentligen?

Det var väl inget större fel på det förra, så varför ska vi hålla på att byta hela tiden?

Jaja...det är väl de där gubbarna uppe i Stockholm som bestämmer. Men jag funderar på att köra vidare med 2021 i smyg...

Undrar om jag får någon julklapp i år? Det har inte blivit någon de senaste tre åren för då glömde jag köpa, men i år hoppas jag på ett paket...

 

Jag får ibland frågan vad jag önskar mig i julklapp. Och det är en hel del: en ny scarf, en kam av elfenbensträ, ett skosnöre till min högersko och kanske en sekatör eller vad det heter.

Fast helst vill jag nog ha en ny kavaj, och jag har spanat in modellen. Jag var inne på Norén & Englund häromdan och frågade, men de hade ingen.

Men då fann jag mig snabbt och sa: Inte jag heller!

Nä, idag orkade jag knappt ur sängen. Jag hade för mycket på listan. Danne Stråhed sa häromdan att han trodde jag höll på att bli utbränd. Så kan det vara.

Låt oss se, idag ska jag: borsta händerna, gå till Stora Torget och tillbaka, putsa glasögonen och...sen var det nåt mer...jo, jag ska ju köpa ett frimärke också.

Men vad var det nu jag skulle posta? Just det...min avskedsansökan! Det kan dom gott ha, mig sätter man sig inte på, ha ha...ja jädrar...

Häromdan, när jag spatserade på stan.....ojdå, det rimmade visst. Så lustigt...

Hursomhelst, då kom Corren fram och undrade en fråga. Jag kände genast hur kallsvetten gjorde sig påmind både här och där men DÅ kom jag att tänka på Henrik S. Järrel och sa:

-Jag vill inte vara med på bild!

Och då gick Corren vidare. Men sen kom jag på att det var ju dumt, för jag har ju länge velat få mitt ansikte i tidningen. Fast helst Östgöten såklart.

Idag är det Gustaf och Adolfsdagen, det firar vi med en bakelse!

Men vänta, varför heter det bakelse? Baken är ju inte särskilt trevlig, nä..framsidan känns fräschjare. Så nästa gång jag går på Gyllenfiket kommer jag att beställa en Gustaf och Adolf-frammelse.

Igår spatserade jag elegant runt på stan i min nyaste kavaj och njöt av det fantastiska höstvädret och min egen förträfflighet.

Då kom det fram en märklig individ och sa: jag ser att du bär på höstens alla färger!

-Vadå, undrade jag.

-Jo, du är högröd  i ansiktet, har gula nikotinfingrar, en blåtira kring ögat och är grön av avund!

Sen flinade han och gick iväg...

Jaha, då var det dags att börja fira hösten, hur man nu firar den? Jag minns att Jocke Luring berättade en sak när vi var små. Han hade nyst så att alla träden i Trädgårdsföreningen hade tappat alla löv. Om jag inte hjälpte honom att limma dit dom skulle han få spö av farsan sa han, så det var bara för mig att börja limma. Jag höll på i fem, sex timmar och när jag kom hem framåt natten var farsan ilsken för att jag kom hem så sent, så det var visst jag som fick dask istället...

Kavajen är på, skorna likaså

Nu ska jag ut och gå

Ett, ett  och två

Elegant, hej och hå

Jag är stilig som få

Enda felet då

Är att jag inte är två

...för det hade varit roligt att ha någon att prata med.

Så var det kräfttider igen. Fast i år måste det ha varit pest i sjöarna eller nåt, för jag har inte fått en enda inbjudan till någon kräftskiva.

Men det har jag i och för sig inte fått de senaste tjugosex åren, när jag tänker efter...