smilinggayman

Det är inte lätt att vara fet i hettan. Det sa alltid min gamla mor. Undrar vad hon menade egentligen?

Nåväl. Fet är jag icke. Men het...jojo. Det kan jag låva. Mer säger jag inte, så har jag ingenting sagt. Som man brukar säga.

Många säger att jag är en bildad man. Och det tror jag det, för jag läser Kid Severins kolumner varje gång jag ser dom. Men det där med utbildning är inte allt, det kan vara lika viktigt med inbillning. Om man inbillar sig att man är utbildad så kan man vara bildad både ute och inne. Samt vara inne i Bildjournalen och ute i ogjort väder. Eller hur det nu var...

Aj aj...det spänner och ömmar. Jag vill inte säga vart men ni anar säkert. Det måste ha varit kålpuddingen på L´Orient. Eller också var det sängstolpen, den står ju så dumt till när man kommer ut ur dusjhen. Det är lätt hänt att man slinter och råkar sätt...äh...jo... men det vill jag inte prata om...

Men det var då självaste...nu har jag visst knäppt brännvin igen. Ja, jädrar i det...

Vad krävs egentligen för att man ska bli avbildad som staty i den här staden? Ja, säg det. Det tycks vara fullkomligt omöjligt. Nåväl, tills de styrande får tummen ur tar jag saker i egna händer och står där jag står.

Och jodå, det är riktigt trevligt att stå staty. Om det inte vore för alla närgångna duvor som nyttjar min skult som...ja, som...alltså...som avträdesplats...

Rajdidaj di daj...här står jag i sommarhettan och försöker vara cool. Jag vill vara inkognito när jag rör mig på stan, därför klär jag mig som Mr Walker i trenchcoat, hatt, sjal och paraply. Eller om det var sjal och hatt och paraply? Hatt och sjal, sjal och hatt? Vem bryr sig? Det viktigaste är att man är tjusig, och det är jag. Fast nån hatt har jag inte, om jag ska vara ärlig...den rufsar till frisyren. Och nån måtta får det vara.

Nä, det där med fruntimmer är nog inget för mig. Biggan tjatar och gnatar men jag vet inte. Är det inte bättre att vara en fri man? Fri som lärkan i skyn. Fri som fisken i buren. Fri som järven i sitt träd. Jo, det är nog min melodi när allt kommer till kritan.

Fick syn på en skum figur förut. Han tittade snett på mig, så jag hastade genast iväg och gömde mig bakom stolpen. Där står jag nu och vänder rygg och ändalykt åt den påträngande individen. Och här ska jag stå tills jag går hem. Kortbyxor hade han också. Så opassande...mitt på stan och allt...

Usch...idag mår jag inget vidare. Känner mig helt blurrig och snurrig. Jag undrar vad det kan bero på?

Ja, inte har jag smakat starkt om ni tror det. Kan det vara något jag ätit månntro? Nu ska vi se...idag åt jag filmjölk som jag hade i kylen men den kan det inte vara. För det är ju samma paket som jag åt av för tre veckor sedan, och då blev jag ju inte dålig. Nä, får nog fundera vidare på detta...

Igår när jag gick på stadens torg kom det fram en märklig individ och sa: titta upp.

Jag tittade upp.

Han sa: titta ner.

Jag tittade ned.

Han sa: gapa!

Jag gapade.

- Du ser ut som en apa!

 

Och du ser ut som en gris, sa jag och gick. Touché!

Äsch då, nu sitter det nån matrest mellan tänderna igen. Popcorn har ju en benägenhet att fastna där, men jag kan inte minnas när jag åt popcorn senast. Det äter man ju bara när man går på bio, och det måste vara länge sen jag besökte en biograf. Jag kan inte minnas när det skedde senast. Jo förresten, jag var ju på matiné alldeles nyligen. Det var bara en halvtimme sedan jag kom ut ur salongen.

Äsch vad det skaver och har sig, jag undrar vad det kan vara för nåt som sitter fast.

Man kanske skulle blivit busschåfför ändå? Det funderar jag ofta på. Men det kommer nog aldrig att bli av. Det var i alla fall vad Hasse på Fransson & Israelsson sa när jag skulle övningsköra. Han hann bara in i bilen och sätta sig innan han slet upp bildörren och rusade ut, grön i ansiktet och med ett tydligt obehag i anletsdragen. Själv förstod jag ingenting. Jag mådde toppen och var mätt och belåten efter min ärtsoppeluncjsh. Lite bukstinn och bubblig kanske, men mycket avslappnad och belåten...

Jag undrar, sa flundran, om gäddan är en fisk. Och det undrar jag med. Mört är en fisk, det vet jag. Men i så fall är ju gäddan en mört, och det får jag inte riktigt ihop. Nä, det tål att tänkas på minsann...

Det är vårkalas i helgen så jag tänkte köpa en liten present att ta med. Vad ska man köpa månntro? Hmm...svårt det där. Förresten kanske jag skulle skaffa en inbjudan också? Det kan kanske vara bra att ha...

Våren är tillbaka, och modet likaså. Men det rör inte mig i ryggen, jag klär mig alltid elegant och tidlöst. Gärna i svenska fanans färger.

Visst kan det hända att jag sneglar åt en dam då och då, men någon kvinnotjusare är jag då rakt icke. Eller...jo...det går ju inte att förneka att jag har både charm och stil. Och viss finess i mitt uppvaktande.

Jag minns i min ungdom när det svärmades under ekarna i parken. Dessvärre var det inte bara jag och damerna som svärmade utan även invånarna i stadens bikupor. Riktigt ilskna var dom, aj aj. Nä, det var ingen anjenäm upplevelse...

Skjorta, väst, kavaj. Slips, slipsnål, manchett. Bröstnäsduk...och så var det nåt mer... Hmm..vad kan det ha varit? Skoputs kanske? Ha ha, det får mig att tänka på när Jocke Luring och jag smörjde in Benny Ragnetoft i skokräm och ledde runt honom på stan och sa: här kommer en äkta afrikanare. Ha ha , det var tider det...ha ha...

Gyllen är ett trevligt ställe. Där tar jag mig gärna en fika. Fint namn också...Gyllen. Det är där jag och mina jämnåriga brukar samlas, den gyldene årgången. En gyllene kavaj vore på sin plats, när jag tänker efter.

Nja förresten, jag vill inte göra så mycket väsen av mig. Jag trivs bättre lite i skymundan, i lugn och ro. Men en gyllene solbränna i ansiktet är aldrig fel! Det händer faktiskt att folk tar fel på mig och Björn Ranelid. Senast igår, då tog jag själv fel när jag stod och kammade mig framför spegelln. Hu, det var hemskt...

Idag mötte jag en besynnerlig kvinna. Jag stod som vanlig och skötte mina egna ärenden när hon kom fram och frågade vad klockan var. 

Jag tänkte: detta är nog dolda kameran, och försökte lokalisera tv-fotografen. Jag såg ingen, men tänkte att jag ändå skulle ge tv-tittarna en härlig föreställning där hemma i soffan. Så jag gjorde mina allra fulaste grimascher mot kvinnan och sa "blääää".

Ha ha...den hade hon inte räknat med. Men är man en sång och dansman så är man.

Fast några tv-kameror såg jag aldrig...