smilinggayman

Jag har funderat på att bli kåsör. Man kanske skulle knalla upp till Östgöten och erbjuda dem mina tjänster? Jag har många underhållande historier på lager må ni tro. Som igår när jag väntade på bussen och ställde mig en bit från busshållplatsen för att förvirra de andra resenärerna. Eller som idag när jag bar påsen i höger hand istället för i vänster, som jag vanligtvis gör. Jajamän, kåserier ur livet - det är min specialitet.

En man i sina bästa år, det är jag.

En man med sitt bästa hår, det är jag.

En man med antal rätta tår, det är jag.

En man med...äsch, där tog det slut.

Jag har sett de chilenska indianerna och han Frallan från Kisa, så nog är jag kulturellt bevandrad alltid. Och när jag ser mig i spegelen ser jag en riktig sång och dansman. Och idag gjorde jag slag i saken. Jag bestämde mig för att uppträda på Gyllentorget och stod och laddade en bra stund innan jag påbörjade min shåw.

Jag började med att ta ett steg framåt, men där fastnade jag liksom. Eftersom jag inte fick något gensvar från de förbipasserande så dalade mitt självförtroende och jag frös till. Jag blev stående så en stund och sedan tog jag ett kliv tillbaka. Inga applåder då heller, så det där med shåwbissniss lägger jag nog ner...

Kanske läge att köpa nya vinterhandskar? Ja, jag tror det. Bruna eller svarta, det är ett svårt val. Men det är ett val som måste göras. Precis som valet på lunsjen. Raggmunk eller kåldolmar? Jag blir alldeles rådvill, så jag brukar beställla Raggdolmar. Men det får jag aldrig...

Bussarna kommer, bussarna gå

Dagarna också och nätter likaså

Jag hoppas att bussarna alltid ska funka

Men ibland kan det hända att de får punka

 

...och då får man gå.

Blått en dag, ett ögonlock jag vänder....la la la. Ja, det finns många härliga bitar att gnola på. Det är jag och Taube som kan konsten, brukar jag säga. Taube ja...det var allt en rackars gubbe, Jag har hört att han tog sig en rackare då och då också, men där skiljer vi oss - för det gör inte jag!

Jag har funderat på att skaffa mig en kalfaktor. Jag var själv kalfaktor i lumpen och trivdes med det. Nä, vad säger jag? Jag blev ju befriad från militärtjänstgöringen. Men ifall jag hade velat fått gjort haft lumpen så hade jag nog velat fått haft gjort den som kalfaktor. Eller löjtnant, det känns som en passande titel för en stilig man som mig.

Ur led är tiden. Vilken led då? Höftleden såklart! Ha ha ha...

Ja jädrar...

Jag smyger längs väggarna och när folk minst anar det hoppar jag fram med ett tjut! Ha ha...ja sån är jag...ha ha...

Nu har jag stått här hela dagen utan att Jocke Luring har dykt upp. Det var visserligen 30 år sedan jag såg honom senast, men någon gång borde han väl komma. Nästan lite oförskämt, på min ära. Men jag får väl stå här imorgon också då...

En gång jag segla i hamn...la la la...rajdidajdidaj...ja Taube har alltid varit en förebild för mig. Vi är både tjusiga, beresta och fullskaliga jäntlemän. Måhända att jag är strået vassare, men det är inget jag går och skryter om...

Skulle jag vara fisförnäm? Snick snack!

Förnäm är jag förvisso, och det kanske har hänt att jag fisit något enstaka gång, det stämmer. Senast igår faktiskt. Jag hade ätit rotmos och fläsk på Drottningbaren, och när jag kom ut så lade jag på en riktig...äh...jo så att...nu pratar vi inte mer om det...

Jag kan inte släppa det där med att bli staty. Nu har jag provat att stå staty både på Gyllentorget, i Stora Lars-parken och...ja, vart var det nu igen? Nåväl, nu tror jag att jag har funnit mitt rätta element. Jag ska självklart stå staty i Trädgårdsförseningen. Det är ju nästan som mitt andra hem. Där har jag upplevt så mycket härligt i mina dagar. Men också en del hemskheter. Som när Bosse Högtoft, Danne Stråhed och jag lekte kurragömma och jag gömde mig i en myrstack. Nä, det var inget vidare...

Man kanske skulle sadla om till busschåfför på gamla dar? Det tror jag är ett jobb som skulle passa mig. Jag skulle föra fram min buss med pondus och stil. Tuta högljutt när jag susar fram på gatorna. Aaah, vilken frihetskänsla. Jag skulle stanna lite här och där, ta en fikapaus och utforska stadens gator. Ta en snurr på torget, smyga in i gränderna, kanske ta en tur ut till Roxen. Ja, det där tål att tänkas på.

Vad finns det att inte le åt? Jag ler åt blåsippan på backen och staren i skyn. Fast jag föredrar nog brunsås. Med mandelpotatis till...och ärtor...mmm...det är smaskens det!

 

Nog för att jag är stilig och förförisk, men någon gigolo är jag då rakt icke! Ändå envisades en massa kvinnor igår med att komma fram och fråga vad jag kostar. Har ni nånsin hört något så oförskämt? Börjar nästan bli som Norrköping även här...

Jag och Dr Furenhammar diskuterade ett ämne igår, nämligen vilket år Läkarsällskapets byggnad restes här i Linköping. Han menade att fanns nedtecknat i årsböckerna, men jag var tveksam.

Plötsligt sa han att han skulle ta en titt i annalerna, men då reste jag mig och sprang därifrån.

Dessa läkare, tar de aldrig ledigt från jobbet...

Hasse Ekman och jag, vi är rätt lika. Eleganta och världsvana när vi strosar runt i stadens kvarter. Fast han är död förstås. Känd redan som spermie, lär han visst ha sagt också. Vad det betyder vet jag inte, men har Hasse Ekman sagt det så är det nog nåt bra. Han var rolig i Jönssonliganfilmerna också, ja jisses vad jag skrattade...