smilinggayman

Nu befinner vi oss i adventstider och det är härligt, tycker jag. Jag frågade Biggan hur vi skulle fira, men hon bara fnös åt mig...precis som den där gubben på Netto fnös åt mig häromdagen. Vi stod vid delikatessdisken och jag studerade utbudet av mögelostar och korvar. Jag kunde inte bestämma mig vad jag skulle välja, så jag frågade mannen bredvid:

- Ursäkta min herre, vilken stinkande ost brukar du ha på din korv? Du ser ut att ha erfarenhet av sånt.

Det var då han fnös åt mig och gick...

Det byggdes ett skepp uti Norden, Albertina det var det skeppets namn...rajdidajdidaj...

Ha ha, jag går och gnolar för mig själv. Ibland skojar jag med omgivningen och ställer mig lite i skymundan medans jag sjunger för full hals. Folk passerar och har ingen aning om varifrån de sköna tonerna kommer. Ha ha ha...ja, ibland är det roligt att skoja till det...

Det är ofta jag får frågan om jag har titeln greve eller baron. Eftersom jag inte vet skillnaden brukar jag svara: vad tror du själv? Varpå vederbörande brukar säga "ja" och lunka vidare. Själv har jag inte riktigt koll på adelskalendern, men skulle det uppdagas att jag tillhör Folkungaätten är inte jag den som protesterar, utan skulle gladeligen kalla mig Greve av Trädgårsförseningen. Aaah, det låter flott och passar min person. Ja, så får det bli.

 

Hallå hallå, vem där?

Jo, för det är bara lilla jag...ha ha ha...

En dag i somras satt jag i Trädgårdsföreningen och väntade på tåget när det kom fram en ytterst märklig individ. Han frågade mig vad klockan var och jag tänkte direkt att det var en kuggfråga. Han tricksade och höll på och gav sig inte, utan frågade gång på gång vad klockan var.

Till slut tröttnade jag och tog ut fingrarna ur öronen och sa: vad vill du min unge man? Ser du inte att jag sitter här i allsköns ro och njuter av tillvaron?

Han frågade igen: vad är klockan?

Men då fick jag nog och tänkte: om han tror att jag är en staty så slutar han nog att fråga. Så jag lät käken falla ner, stirrade rakt fram och satt blickstilla i kroppen. Han stod kvar några minuter och tittade på mig, sen gick han.

Vilka konstiga människor det finns ändå.