Den som väntar på nåt gått
Alla dessa människor, vad väntar de på? Tåget?
Själv väntar jag på Jocke Luring. Han lånade 200 kronor av mig för 22 år sedan och jag skulle få tillbaka dom nästa dag, men han måste glömt bort det för jag har inte sett honom sen dess. Men jag väntar väl lite till...
Gipskatt
Dessa trafikmarodörer, de tror visst att de kan bete sig hur som helst. De far fram som jehun över gator och torg och tror de äger staden. Visst kan det hända att jag hytter med näven, men oftast ägnar jag mig åt mer milda protester.
Som igår när jag som vanligt stod staty utanför Sandströms. Då kom det en velocipedcyklist som trampade fram på tok för nära, varpå jag snabbt sträckte fram benet och körde in foten i ekrarna. Cyklisten flög av sitt fordon så nog fick min handling önskad effekt. Men imorgon får någon annan ta över, för jag har fått tid för gipsning på sjukan på förmiddagen.
Tankar om hösten
Ivar Krüger, det var en fängslande person. Han hade allt och lite till. Stilig var han också. Sen sköt han sig för pannan...ja, jädrar...
Lunscjdags
Jag smyger runt i Filbytergallerian idag. Igår var jag i Gränden. Imorrn ska jag till Ikano. Nä förresten, det är på tok för långt. Och lunsjerna är inte mycket att ha heller. Skulle vara köttbullarna i så fall. Annars föredrar jag raggmunken på L´Orient. Även om man blir lite i gasen av den...så att säga.
Minnet av Lasse
En dag när vindarna bär, en dag står du och jag här...tra la laa...
Fast inte idag, för idag står jag här själv. Ingen Biggan, ingen Jocke Luring, ingen Danne Stråhed. Men Lasse Lönndahl är här för honom bär jag alltid med mig, ibland i sinnet, ibland i minnet. Fast idag kan jag inte riktigt minnas honom. Vem var han egentligen? Stilig och elegant jo jo, men kanske en slarver också? Och slarvers har jag inte mycket till övers för. Usch!
