Lommen i skyn
Jag tror bestämt jag börjar bli lite lomhörd. Det var nämligen så att jag var ute på Roxen när en storlom lät sitt praktfulla läte ljuda över nejden. Precis som Jan Lindblad är jag en hejare på att härma allt från talgoxar till sädesskvätta så jag kuttrade med tunga och gom, och jäsiken vilken effekt det fick. Lommen blev som tokig och började bli närgången. Janne Brysk som var med förklarade att jag utstött en parningsläte. Så sedan dess står jag upp...
Sådan äro gentlemannen
Jag spatserar och promenerar. Fram och tillbaka, hit och dit. Blickar på sparvarna i skyn och grävlingen i dyn. Ekiperar mig med klass, proper och elegant. Med pondus och behag rör jag mig genom staden. Ständigt på språng, ständigt på alerten. När folk tittar hit, tittar jag dit. När de säger raggmunk, säger jag fläsk. Gyllentorget, Drottningbaren och Stora Lars-gatan, det är mina domäner. Jag kan alla tricks i boken. Jag känner Pälle Strångert, Jocke Luring och Danne Stråhed. Biggan är min madame, Linköping min stad. Jag är ingen ravaillac. Jag har putsade skor och nystruken skinnpaj. Aldrig påstruken, ständigt på min vakt. Jag spottar i glaset och snyter mig i fickan. Stilig men smärt. Sån är jag.
Annandag vår
Jodå, nog finns det residens som är värdiga en annan. Praktfulla och storslagna byggnader där man kan bete sig som den friherre man är. En annan alltså...inte jag...
Stadens hotell
Det lite stora hotellet? Vad menas med det? Nä, tacka vet jag när det hette Stadshotellet kort och gott. Då kunde man sitta där inne och smörja kråset och dricka lättgrogg med de andra direktörerna. Nu rörde jag visserligen ICKE lättgroggen, och när jag tänker efter inte maten heller. För inte tusan hade man råd att gå dit och frottera sig med parnassen. Men jag kikade in genom fönstret ibland och det såg mysigt ut...
Kavat i kavaj
Aj aj aj...partaj-taj-taj, det är toppen med kavaj...vin och brudar och raj-raj...och kavaj!
Fast en vanlig jacka går också ganska bra...
