I gasen

Jaha, vad säger man? Folk är inte kloka. Idag gick jag på stadens torg när jag hörde ett smygande, väsande ljud strax bakom mig. Ungefär som om man river av wellpapp, fast något tystare. Jag vände mig om och sa till de passerande
- Hörde ni!?
Men de bara fnyste åt mig.
Extra konstigt var att ljudet åtföljdes av en märklig stank. Något svårlokaliserad men det luktade ungefär som den hamburgare jag njutit av en stund tidigare.
Snart hördes det märkliga ljudet igen och jag sade (mera högjutt denna gång):
- Hörde ni! Hörde ni!
Men folk bara stirrade märkligt på mig, höll för näsan och gick vidare. Vilket folk det finns...

Kaffe utan dopp

Fi-ka. Fika. F.I.K.A. Fika!!!
Aaah...tänk vad härligt det är att fika ändå. En slät kopp kaffe, det är livet det. Ja, jag är allt en riktig fikus...

Shoppingtur

Slipsnål, skosnöre, kam. Slipsnål, skosnöre, kam. Jag är ute på en shoppningrunda på stan och upprepar min inköpslista i huvudet för att komma ihåg den. Slipsnål, skosnöre kam. Det är så lätt att glömma bort vad man ska handla. Sen kommer man hem och säger "visst ja, det var DET jag skulle ha". Slipsten, skosnöre, lamm. Så jag har mitt eget lilla knep att minnas saker. Slipsten, lösöre, damm. Men det är inte alltid det blir rätt. Ibland kommer jag hem med helt andra saker än vad jag tänkt mig. Gatsten, lösnäsa, makadam...

Buffligt

Tänk vad folk trängs när man är ute och spatserar i stadens butiker. Men jag har kommit på en ny metod för att förekomma dylika problem. Istället för att bli knuffad av någon bufflig person väljer jag att själv ta befälet över sittvasjonen.
Som idag. Jag fick syn på en parant dam som stod och plockade bland najlonstrumporna och började sakta backa mot henne. Sakta, sakta närmade jag henne med ryggen före tills vi bumpade ihop.
- Vad gör du din buffel, skrek hon.
- Ja, där ser du hur jag har det om dagarna, svarade jag och gick.
 
Touché!

Norrköping - icke! Mjölby - kanske det

Häromdagen såg jag reklam om att flytta till Mjölby. Mjölby...vad har de där egentligen? Jo, mjöl och familjen Storch. Ha ha ha....familjen Storch...ha ha ha..ja, den där Göta kanal är allt en rolig film...

Bland höstens färger

Hösten har kommit, himlen är grå
Löven är gula, min slips likaså
Men att årstider skiftar rör inte min rygg
Jag är alltid en dandy - så stilig och snygg

Jag glassar på

Jodå, visst har jag ett glassigt liv. Storstruten kallas jag. Eller var det stor i truten? Inte var det Piggelin i alla fall - inte efter dagens promenad.
 

RSS 2.0