smilinggayman

Idag när jag åkte 201:an in till stan satt det en kvinna på sätet bredvid mig. Hon liksom vaggade fram och tillbaka på skinkorna, som för övrigt var ganska bastanta. Sen slöt hon sina ögon och fick ett fånigt leende på sina läppar. Aah...det såg så fint ut. Som att hon plötsligt kom på livets mening eller liknande. Jag kände att jag blev väldigt förtjust i denna bedårande kvinna.

Men...så plötsligt spred sig en avskyvärd odör i bussen, och jag lokaliserade källan till kvinnans bakre regioner. Usch, säger jag! Ytterst obehagligt. Har människan ingen skam i kroppen? Nä, denna kvinna vill jag aldrig mer se...eller känna lukten av...

Jo tack, jag mår bra. Tackar som frågar!

Fast nu är det ju ingen som frågar...

Men jodå, livet leker och solen skiner. Man kanske skulle köpa sig en glass för att fira. Hmmm...vilken ska jag ta? Storstrut, 88:an eller Piggelin? Dom är ju så smarriga allihopa.

Men det gäller att välja noga...för jag kostar inte på mig glass så ofta. Hur skulle det se ut? Nä, då skulle det snart bli ett stort hål i plånboken.

Nu har jag bestämt mig! Det får bli en Päronsplit! Precis som förra gången jag handlade glass...

Hur var det nu med sommartiden? Ska man ställa in eller ställa ut klockan? Eller var det utemöblerna som skulle fram och tillbaka? Oj oj...det är snurrigt det där.

Jag gick i alla fall till Länsmuseet igår där det var en utställning. Men när jag påpekade att det inte visades några klockor svarade en herre att jag hade dålig inställning. Usch, vilken ohyfsad individ. Jag hoppas att Länsmuseets njugga attityd gör att de får se kunderna gå...

Häromdagen såg jag Ers Majestät Konungen på tv. Det var en stilig och proper karl, nästan lite som jag själv. Kanske skulle jag ansöka till hovet om att få bli hans ersättare? Så mycket invigningar och framträdanden han gör så behöver han säkerligen få lite avlastning emmellanåt. Ja, imorgon så är det jag som skriver ett brev och erbjuder mina tjänster...

 

Man ska inte se bakåt säger dom, men jag kan inte låta bli. För mycket av det bästa i livet har man ju bakom sig. Buset med Jocke Luring, när jag träffade Biggan, mitt första kavajinköp - allt det ligger bakom mig. Så ibland när jag spatserar runt på stan vrider jag på huvudet för att försöka se det som finns bakom mig. Men det ska jag nog sluta med, för igår när jag gick runt med bakvänd nacke sa det plötsligt "pang" och snart hade jag en stor bula i tinningen. Det visade sig att någon otäcking hade gått och byggt en stor pelare mitt i mitt promenadstråk.

Men nu har jag kommit på hur jag ska lösa detta dilemma. Jag går helt enkelt baklänges, för då kan jag se bakåt hur mycket som helst utan att riskera något missöde. Tur att man har huvudet på skaft...