smilinggayman

Det är märkligt, man ser aldrig några bussar på bussterminalen längre. Igår satt jag och väntade en timme på 201:an men förgäves, för inte dök det upp någon buss inte.

Som tur var fanns det en säng som såg riktigt inbjudande ut, men ack vad jag bedrog mig. För när jag lade mig märkte jag att den var jätteobekväm. Så det vara bara att klä  på sig och gå hem.

...ensam och allena, mager om bena. Håret kammat i bena, i timmen den sena.

Jag funderar över livet, hur det blev och hur det inte blev. Som det här med Biggan. Det gick lite snett. Men jag har inte gett upp! Imorgon är det jag som går till Sandströms och köper en ny slips, och sen...ja, där tog planen slut...

Jodå, så atte...här sitter man som en kung och mår som en prins. Vad var det nu han hette, prinsen av Monaco. Albert va? Och så var det Stephanie och hon den andra. 

Här hemma har jag hört rykten om att Bernadottarna vill ha in mig vid hovet, åtminstone är det vad Jocke Luring brukade säga, men jag trivs bättre här i Linköping. På en bänk i en park i en stad.