Galanta damer

Jojo, damerna svärmar kring mig som getingar kring het gröt. Knappt man får vara ifred, om jag ska vara ärlig. Jag måste ha den där naturliga charmen som bara ett fåtal män besitter: Lasse Lönndahl, Lasse Berghagen och Ragnar Dahlberg. Och så jag då.
Men så har det inte alltid varit. I min ungdom var jag inte lika lyckosam visavi det täcka könet. Men det är glömt nu!
För nu fungerar jag nästan som en mänsklig magnet som drar till mig sköna damer. Och en del hiskeliga också...usch. Mest den senare varan faktiskt, om jag ska vara ärlig.

Nitad

Tjofaderittan, hajdirajdiraj...här vare livat - tjohej!
Jajjamän, idag är jag på kanelen eller pickalurven eller vad det heter. Glad som en lärka och yster som en gök. Hus med kök! 
arför då kan man fråga. Jo, utanför Stora Lars-kyrkan hittade jag en gammal trisslott. Jag inspekterade noga och upptäckte att det var en nitlott. Vilken tur! För tänk om det varit en rejäl vinst på den och så var det inte min lott - så förargligt! Men nu slapp jag dessbättre den nesan...puh.

RSS 2.0