smilinggayman

Igår gick jag till herrekiperingen för att inhandla en ny slips. Den förra blev nedkletad med lingonsylt när jag åt raggmunk på Drottningbaren, så det var bara att öppna lädret och börja punga ut med de 49, 90 som slipsen kostade. Jag slog till på en gul med röda hundar på. Riktigt galant, om ni frågar mig. Märkligt nog hade ingen tidigare kund valt den, men så är ju Linköpingsmedborgarna ökända för sin dåliga klädsmak också.

Efter inköpet gick jag till L´Orient för att fira mitt fynd genom att inmundiga en rejäl tallrik raggmunk. Lingonsylt hade de också...men det gick åter lite tokigt. Så imorgon måste jag återvända till herrbutiken..

Usch idag var det kallt. Nästan som under min barndoms vita vintrar. Då gick vi tio mil i knädjup snö bara för att komma till kälkbacken och sen gick vi hem igen. För oftast hade vi glömt kälkarna hemma. Det var det tider det.

Jag tror jag nämnt tidigare hur trevligt det vore om staden ville resa en staty till min ära. Men jag har nog börjat revidera min uppfattning. För var gång jag passerar Tage-statyn tänker jag: hur i hela friden orkar han stå där dag ut och dag in? Ingen kaffepaus, ingen stol att sitta i. Herregud, det verkar jobbigt.

Så idag provade jag hur det var att stå staty. Jag ställde mig utanför Sparbankshuset och stod nog där ungefär två timmar. Det var ansträngande både för ben och bål, men allra värst var att inte få blinka på hela tiden. Sen blev jag kissnödig och gick hem. Nä, det där med att stå staty är nog inget för mig...

 

Herregud vad skönt att jag inte har små knattar som springer runt benen. De gapar och för oväsen och saknar både hyfs och etikett. Slapp klädsel har de också, man undrar ju vem de tar stilråd ifrån. Nä, kom tillbaka när ni lärt er knyta en dubbel Windsor, är mitt råd.