Titta upp, titta ner, gapa

Aaaaah...herregud vad jag älskar solen. Att känna dess värme är vederkvickande för såväl kropp som ande. Och solen är så gul och rund och fin. Ibland kan jag stå och bara stirra på den flera minuter och njuta. Eller nja...så njutningsfullt är det kanske inte, för det är som att ögonen reflexmässigt vill stänga sig. Men jag kämpar emot, för jag vill verkligen skåda den gula cirkeln på himlavalvet. Så jag pressar upp ögonlocken medan ögonens reflexer och nervtrådar gör allt för att stänga sig. Så kan vi stå, ögonen och jag, i gott och väl en halvtimme i en slags viljornas dragkamp. Men till slut brukar det ändå vara jag som tar hem segern.

RSS 2.0