Hälsenans hämnd

Aaaaahh...jag njuter av högsommarvärmen. Det är härligt att slå sig ner i stadens ljuvliga grönska och bara insupa dofterna och folkvimlet. Om det inte vore för det där rackarns skavsåret jag dras med. Det ömmar på hälen av mina nya skor så numera sitter jag hellre på en parkbänk istället för att spatsera runt på stan.
Häromdagen sa läkaren på kliniken att det var min enda svaghet, min akilleshäl. Men hur skulle det kunna vara det? Jag som aldrig smakar starkt. Vilken tok...kalla mig för drinkare bara för att jag trivs på parkbänken...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0