Snurrigt värre

Jag vet inte om det är kaffet, tjäderleken eller solsting, men det snurrar innanför tinningarna så jag knappt vet ut eller in. Jag känner mig som ung på nytt. Jag minns när jag var ung och cyklade runt i staden och tittade på fruntimmer, det var tider det. Ulla i ärtlandet, Vera i kiosken, Inger med sitt finger...gud vet var hon hade haft det...ack, vilka härliga tider. Men det har jag lagt bakom mig. Nu är det bara Biggan som gäller...och raggmunken på tisdagarna förstås.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0