Som ett rö i vinden

Just nu går jag på moln. Jag låter livet föra mig framåt utan kontroll. Jag följer mina insting...instickning...inkstinker och följer med strömmen. Det känns nytt och annorlunda...och lite skrämmande. Var ska resan sluta? Vart leder stigen? Det känns ovant, men ovanor är inget jag har så...så...så...vad var det jag tänkte på? Nä, nu kom jag av mig...men härligt är det. Vad det nu var jag tänkte på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0