smilinggayman

Hur underbart är det inte när svalorna gör sin entré i vårt avlånga land? De svävar fritt omkring uppe i den blåa skyn, obekymrade om livet här nedanför. För mig är svalorna inte bara det säkraste av vårtecken utan även en symbol för tro, hopp och drömmar.

Häromdagen stod jag i Domkyrkoparken och glanade upp mot den klara vårhimmelen. Där uppe fick jag syn på en svala som cirkulerade och fylldes genast av salighet och förtröstan. Men då! Plötsligt klatschade det till i mitt anlete och jag förstod att den förgrymmade rackaren hade tömt sitt avträde.

Nej, några svalor vill jag då rakt inte se mer...