smilinggayman

Det är attsingen vad byxorna börjat strama. Bältet riktigt spänner runt midjan och magen har börjat hänga ut lite väl mycket.

Men idag kom jag på ett knep. Jag lossade helt enkelt på svångremmen och gick skärp-lös. Då satt byxorna mycket mjukare runt midjan.

Visserligen var jag tvungen att gå och hålla upp byxorna för hand, men de stramade åtminstone inte.

Det gick alldeles utmärkt fram tills jag skulle åka 201:an upp till Biggan. När jag gick mot busshållplatsen började bussen att rulla och jag fick börja småspringa. För att fånga chåfförens uppmärksamhet fick jag släppa taget runt linningen och vifta med armarna, varpå gravitationen gjorde sitt med mina benplagg. Och nog fick jag chåfförens uppmärksamhet alltid...och passagerarnas också...oj oj oj...