B-kupa...förlåt bikupa

Visst kan det hända att jag sneglar åt en dam då och då, men någon kvinnotjusare är jag då rakt icke. Eller...jo...det går ju inte att förneka att jag har både charm och stil. Och viss finess i mitt uppvaktande.
Jag minns i min ungdom när det svärmades under ekarna i parken. Dessvärre var det inte bara jag och damerna som svärmade utan även invånarna i stadens bikupor. Riktigt ilskna var dom, aj aj. Nä, det var ingen anjenäm upplevelse...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0