smilinggayman

Ibland är det som jag bara vandrar genom livet utan vare sig mening eller mål. Som om allt bara vore en enda lång kattvalk genom tillvaron. Men så minns jag min kolfiberkam och ler. Alltid redo i innerfickan. Några droppar vatten sedan är det bara att dra den genom håret. Antistatisk och tappsäkrad. Det är den, en Luton 64, jag har att tacka mitt oklanderliga yttre för.