smilinggayman

Man skulle kunna tro att en så proper och stilig man som jag skulle ha en flamboyant ådra som vill komma till uttryck, men icke! Jag är faktiskt inte mycket för det där med extravaganta utsvävningar, utan håller mig helst lite i bakgrunden.

Såvida inte "Buona sera" spelas i högtalarna, för då kommer jag genast ut ur mitt skrymsle och släpper loss. Jag ger mig hän fullständigt och släpper kontrollen över såväl armar som ben och ibland även slutmuskeln...vilket ofta resulterar i en viss pinsamhet. Och då brukar jag långsamt dra mig tillbaka i skymundan igen Till de åter spelar "Buona sera", för då är jag raskt framme och släpper loss igen!