Något som värmer en arm sate
Brr...det börjar bli kallt ute. Förr kunde man värma sig i trappuppgångar, garageportar och väntrum men nu får man gå ute och huttra. Och inte kan man värma sig med kaffe, 29 kronor koppen - jo, jag tackar jag! Jag får väl göra som vanligt: gå till bilprovningen och ta en kopp ur deras maskin. Goda kakor har de också.
Galanta damer
Jojo, damerna svärmar kring mig som getingar kring het gröt. Knappt man får vara ifred, om jag ska vara ärlig. Jag måste ha den där naturliga charmen som bara ett fåtal män besitter: Lasse Lönndahl, Lasse Berghagen och Ragnar Dahlberg. Och så jag då.
Men så har det inte alltid varit. I min ungdom var jag inte lika lyckosam visavi det täcka könet. Men det är glömt nu!
För nu fungerar jag nästan som en mänsklig magnet som drar till mig sköna damer. Och en del hiskeliga också...usch. Mest den senare varan faktiskt, om jag ska vara ärlig.
Nitad
Tjofaderittan, hajdirajdiraj...här vare livat - tjohej!
Jajjamän, idag är jag på kanelen eller pickalurven eller vad det heter. Glad som en lärka och yster som en gök. Hus med kök!
arför då kan man fråga. Jo, utanför Stora Lars-kyrkan hittade jag en gammal trisslott. Jag inspekterade noga och upptäckte att det var en nitlott. Vilken tur! För tänk om det varit en rejäl vinst på den och så var det inte min lott - så förargligt! Men nu slapp jag dessbättre den nesan...puh.
Oktoberbäst
Så var oktober här igen. Somliga säger att de gillar hösten men inte jag. Den är grå och trist, precis som mitt liv...äh...vad säger jag? Jag menar...att mitt liv är glatt och härligt precis som hösten. Färgsprakande och mysigt, japp jag älskar hösten!
Jag, en sprattmakare
Ha ha...här står jag beredd, redo att utföra mina små spratt. När det kommer en lämplig individ genom entrén sträcker jag sonika ut mitt högerben och anordnar en så kallad snarskank, varpå nämnda individ slår i backen. Mycket lustigt. Ja, jädrar...bara jag tänker på det börjar jag skratta...ja, jädrar...
Höstsmocka
Så var den här - hösten. Bort med svettiga skjortor, mygg och vita gubb-ben. Fy hundan för vita gubb-ben. Kortbyxor på fullvuxna män - nej tack.
Nä, ju längre desto bättre. Som Margit i min folkskoleklass brukade säga. Vad hon nu menade med det.
Ingen rast, ingen ro
Suck...ständigt denna stress. Det ska jäktas, aldrig någon ro. Själv är jag alltid på språng, beredd att hoppa in där jag behövs. Just nu är jag på väg till gathörnet vid Drottningplan för där var det tomt, och det behövs alltid någon som står på vissa strategiska platser och håller koll på läget.
Fast nu blir det ju tomt vid Hennes & Mauritz, när jag tänker efter. Så då får jag väl gå tillbaka dit och ställa mig. Men....då står det ju ingen vid Drottningplan? Så det är nog bäst att jag beger mig dit. Men vänta...då saknas det någon vid Hennes & Mauritz....suck, ständigt denna stress.
En dag på stan
En dag på stan
Står jag där likadan
Som jag gjorde igår
Och år efter år
Men nog kan....nä, där tog det slut.
Jag skulle skalda nåt om stil och elegans, men inspirationen tröt plötsligt. Så kan det gå.
Kanske behöver jag nya intryck? Jag kanske skall ställa mig utanför Nevv Jorker istället?
Ve för jeans
I min ungdom kunde det hända att jag bar V-jeans vid något enstaka tillfälle, men idag? Icke!
En gentleman bär inte jeans överhuvudtaget. Skulle någon tvinga på mig ett par jeans - gräsliga tanke - skulle jag genast dra av mig dem och hellre gå som gud skapade mig. Gata upp och gata ner, dag efter dag - sån är jag.
Någon spionerar på mig
Ja, inte är det så roligt alla gånger, men någon måste ju göra det. Jag spanar och spejar och håller koll på stan. Men vem håller koll på mig? Någon är det säkert. Obehagligt, på min ära.
Nä, nu börjar jag känna mig förföljd. Usch. Förförd däremot - det blir jag gärna!
Snurr med stil
Jag går höger, vänster och sen gör jag halt. Snurrar ett varv och visar upp min lekamen för omvärlden. Eller snarare min svid. Sån är jag.
Pälle Strångert däremot, han är mer timid och tillbakadragen. Kanske inte en lika stor tjejtjusare som undertecknad, om jag ska vara frank. Men så handlar han inte heller sina kläder hos boutique Norén & Englund, utan hos H&M, vad jag vet. Det förklarar saken.
Leif flyger i luften
Jäsiken vad det brummar! Jaså, är det JASen som är uppe och flyger igen. Men jag fattar varför den kraschade där på vattenfestivalen, för den rör ju knappt på vingarna. Hå hå ja ja, allt ska man visst behöva lära folk...
Spruta med sprutt
Jojo, här står man. Stöddig och stark, pigg och nyter. Annat var det för något år sedan när jag gick till Saab Arena och fick min vaccinationsspruta.
Jag klev in i båset och sköterskan sa till mig att exponera huden så hon kunde sticka mig. Visst tvekade jag lite till en början men sen drog jag ner byxorna och vände vänsterskinkan mot henne. Fast nu var det visst i axeln som sprutan skulle tas, upplyste hon mig...ajdå. Så tokigt det kan bli.
Nackspärr
Biggan säger att jag inte ska stå ute i blåsten, jag kan bli stel i nacken. Först spärrade de mitt konto, sedan min nacke, vad kommer härnäst? Mitt medlemskap i Hermods? Jo, det vore just grant det. Men hellre drag på stan än inte en susning. Jag känner mig blåst. Eller blosst, som Pälle Strångert säger.
Uppe i ottan
I morse gick jag upp en...
...timme före själva tuppen.
Fattar ni? Upp-en och tuppen - det rimmar ju! Ja jädrar i det...
Ingen ställer mig i hörnet
Igår stod jag utanför Danells tobak igen, som jag alltid gör på måndagar. Händer att jag står där på tisdagar också. För att inte tala om onsdagar. Och ibland även på torsdagar. Fredagar? Jodå, det händer. Och även lördagar. Men söndagar - icke! Då står jag självklart utanför Snuskas.
Munnen den ska skratta och va glad
Ha ha ha...jag gick på skratterapi häromdagen så nu har jag lärt mig att ta livet med en klackspark och skratta åt alla bedrövelser.
Ha ha...om du slår stortån i tröskeln - bara le åt eländet.
Om du missar bussen hem från stan, skratta åt olyckan. Ha ha ha...
Om du blir sur i buken av raggmunken på Drottningbaren, skratta och var glad och riv av en riktig brakare. Ha ha ha...
Om du tappar bort din scarf - skratta och...nä, vänta. Nån måtta får det allt vara. Där går gränsen. Då hjälper inget skratt i världen.
Nytt år igen
Inte nog med att det var en ny morgon och en ny dag när jag vaknade imorse. Nu säger de på radion att det ska bli ett nytt år också. Hå hå ja ja....ingen rast och ingen ro. Alltid är det något nytt man ska lära sig...
Nä tacka vet jag 2019, det var ett bra år. Så medans ni går framåt så blickar jag bakåt och kommer att leva om 2019. Och sen får vi hoppas att 2020 blir bättre än vad det var senaste gången.
Jul igen
Jaha, då var det jul igen. Igen.
Fisken står på lut och skinkan är stekt. Men glöggen - den rör jag ICKE!
Kommer nog undvika sillsallaten också, för jag minns hur det gick förra året och det var inte roligt.
Om det nu var sillsallaten det berodde på, det kanske var prinskorven när jag tänker efter...
Det slaskar mot jul
När som jag gick och funderade på det där med julklappar och dylikt så kom jag att tänka på dessa cykelmarodörer. Det var nämligen en som nästan höll på att köra på mig när jag tog ett rejält kliv ut i gatan.
Själv har jag aldrig cyklat, vad jag kan minnas. Jo, det var ju den där gången med stången och fjongen, men det vill jag inte tala om. Så jag talar om slipsnålar istället. Var har de prisvärda såna månntro?
