Med sikte mot klosetten
Jag spanar. På vadå, frågar sig måhända vän av ordning. Sämre tider, såklart! För bättre går knappast att få. Det är härligt väder, skinnkavajen är på och magen är full av stekt strömming. Härliga tider, strålande tider. Åtminstone en halvtimme till, för sen tror jag strömmingen börjar göra sig påmind och då måste jag kila, fort som sjuttsingen. Ajöss!
Luva på!
Japp, när kylan kryper ner mot nollan då tar jag på mig mössan. Observera - inte den med Malte Månsson-tryck. För den bär jag när temperaturen ligger mellan minus två och minus sex. Är det kallare än så, så tar jag Forslunds gummi-luvan i gult och svart. Om det inte går under minus 11, för då är det Stenmarkmössan som åker på. Jag minns när han skulle prova störtlopp...uj uj...det gick inget vidare. Kanske för att det var plusgrader och han inte bar sin vanliga mössa utan fick låna en av Phil Mahre. Eller Steve. Men inte var det Bojan Krizaj, det kan jag garantera!
Ung och modern
Jovisst är jag ett modelejon, dandy, charmör. Jag vet nämligen att kvinnor är svaga just därför.
Men det är inte lätt - att va en modesprätt. Det gäller att följa med i tiden och trenderna. Och det gör jag verkligen må jag säga. Den dubbelknäppta kavajen slängde jag redan förra året och i år funderar jag på att byta ut min senapsgula skjorta. Men inte mot nåt skrikigt, nä fy sjuttsingen. För jag minns fortfarande Biggan...
Ode till hemstaden
Jag sitter på torget allena
Så mager om armar och hals
Jag kliar mig lite på bena
Och tänker på ingenting alls
Jag tittar på träd och på bilar
Och tankarna vandrar sin ban
Det sprudlar och spritter och kilar
i byxan när jag går här på stan
En studie i brunt
Bruna är skorna på mina fötter, brun är kavajen som jag bär. Allt som är brunt tycker jag är vackert för min lilla vän är potatisen. Säg finns det en tingest mer angenäm och tilltalande? Näe, jag tror faktiskt inte...
Man kan koka, steka, mosa och gratinera. Själv föredrar jag kokt. Det enda som ska stekas är det kokta fläsket, i mitt tycke. Sån är jag.
Vinter var är du?
Här går jag och väntar på vintern. Inte för att jag gillar den, tvärtom. Men jag vet att om vintern är här då är det inte så långt kvar tills sommaren är på gång. Och sommaren älskar jag.
Jag får klåda av låda
Alla dessa lådor som folk bär på ryggen, vad ska det vara bra för? Vad är det i dom? Och varför har jag ingen dylik?
Jag har en låda hemma i byrån. Där förvarar jag mina glansiga magasin, en UNO-kortlek och en kam med pärlemorinfattning. Kanske gör alla dessa lådbärare på stan likadant? Ja, så måste det vara.
Styv kuling
Usch, vad det blåser. Men jag står kvar. Har man hittat en bra plats för torgspaning så lämnar man den inte i första taget.
Så här står jag i ur och skur och spanar på folk och fä. Festfolk och fästfolk. Nån som spelar Allan och nån som spelar roll. Poliser och patrask. Hattar och mössor. Unga som gungar och gamla som svamlar. Och de som ramlar.
Ja, Gyldentorget är en spegling av livet självt. Ja jisses...
Kejsarens kläder
Idag var jag inne i Hans Majestäts klädbutik. HM. Om jag köpte något? Tokfrans! Nog för att jag är en elegant man i mina bästa år, men någon konung är jag icke. Vad jag vet...för när jag tänker efter så kanske det är så att jag har blått blod i ådrorna?
Leif den sextonde Bernadotte! Mitt valspråk skulle vara: en scarf och en promenad - gör både kung och bonde glad!
Dandy, charmör
I givakt vi måste stå, vi gossar små, för våra kvinnor blå. Eller hur det nu gick.
Men för mig är det inget nytt. Är man modelejon med anspråk på att bli fästman så faller sig det naturligt att giva akt för diverse kvinnfolk.
Hittills går det dessvärre ganska trögt, men jag ger mig inte. Både jag och mini-mig...äh...kommer stå i givakt till dö-dagar.
Hej vad det går bland buskar och snår
...om snåret är buskigt kan håret bli snuskigt....nä, vad säger jag? De där orden vet jag inte var de kom ifrån.
Ibland är det som att tunga och gom lever sina egna liv och säger saker som de inte har kontrollerat med mig innan de yttras. Som häromdagen när jag gick in i en boutique och skulle köpa rakblad. Då sa munnen "hästsko" av någon konstig anledning. Konstigt det där. Kan det vara nåt med värmen månntro?
Miss Uffe
Stolt som en fura, stilig och rak. Jag kan ha fel i nån detalj, men aldrig i sak.
Ett föredöme skulle några säga. Och jag håller med. När det kommer till stil och klass är det få som slår mig på fingrarna. Det skulle vara Uffe Holmertz i så fall, för det är en riktig praktkarl. Visserligen i tantfrisyr, men ändå.
Jag smyger, för jag är blyger
Ja, inte är det roligt att smyga runt i stan som en strykrädd katt. Men bättre att smyga än att büga, vad det nu betyder. Jag hörde en man i Tannefors nämna det ordet igår. Jag vet inte vad det är, men det lät roligt. Åtminstone roligare än att ränne gate upp och gate ner och glane i skyltfönstera.Det var den 14e maj
Det var det fjortonde maj jag föll huvudstupa in i förälskelsens underbara värld. Jag tappade huvudet och lät min kropp bestämma riktningen. Och den sa: upp upp, upp upp, jag gick dit min lekamen pekade. Det var fantastiskt att bara ge sig hän, att följa sitt hjärta och bara kasta sig ut i det okända.
Fast det tyckte inte Biggan. Så vi drack upp kaffet och sen gick vi hem, var och en till sig.
Fina fisken
Härliga tider, jag sitter här och njuter och mår som en prins. Tog en bulle förut, unnade mig. Jag är inte sen med att leva loppan när saker och ting går bra. Och nu rullar det på riktigt fint.
Jag hade en sten i skon men den tog jag bort. Jag har välpolerade glasögon. Och jag hörde en rolig vits på radio. Jodå, nu är man inne i ett stim.
I vårsolens sken
Varför kammar du alltid bena, var det en individ som frågade häromdan.
Nonsens! Jag kammar väl inte bena?! Vad är det för trams?
Dels har jag inte så mycket lurv där att det vore värt att kamma. Och dels skulle ändå ingen se det eftersom jag alltid bär långbyxor. Även nu när vårens varma solstrålar skiner ner på mig.
Kortbyxor? Jo, pyttsan!
Aprilhimlen
Första april närmar sig med stormsteg och då ska man luras. Det fick jag lära mig av Jocke Luring i småskolan. Och han var en riktig rackare på att skoja till det. En dag la han en påtänd kinapuff innanför mina byxor. En annan gång bytte han ut min mjölk under skollunchen mot tipp-ex.
Men jag var heller inte guds bästa barn. En gång sa jag till Jocke Luring: "titta, titta, solen skiner" och pekade mot fönstret.
Fast inte hundan sken solen, det var grådisigt som vanligt...
Ja jädrans, där fick jag till det.
Om man bäddar får man ligga
Och jag ligger i, minsann. Jag har fullt upp. Hela dagarna. Och kvällarna med, för den delen.
Vilken del? Jo, bakdelen såklart...men det är lite genant att prata om...
Möjligen drasut, icke suput
Då och då händer det att jag går förbi diverse krogar. Märk väl: förbi.
För starkvaror rör jag min själ icke. Dom för bara elände med sig.
En, säger en, gång har jag smakat pilsner och det var när Jocke Luring kom förbi en augustikväll för länge sen och skulle bjuda på grejer. Han hade med sig en burk surströmmning och en Pripps Blå lättöl. Först tvingade han i mig hela burken och sen hann jag knappt smaka på ölen innan jag började spy som en kalv. Nej, så öl dricker jag aldrig mer!
Gå gå
Tjofaderittan, hej vad det går! Rajdidajdidaj....
Jag promenerar...och jag spatserar!
Jag går hit, jag går dit, jag går runt en liten bit. Och sen går jag in på Kicks och köper en manick.
Nja...det där sista får jag nog revidera för just nu tillåter inte ekonomin några utsvävningar.
Så jag går fort förbi alla lockelser: Drottningbaren, Stadsmissionen, skyltfönstren vid Gyllentorget. Och sen går jag hem, för vad ska jag ut och ränna på stan för? Ja, det kan man verkligen fråga sig.
